Glädje över att ha gjort 230 slussar och nått havet blandat med stor besvikelse

Den 27/7 stävade vi iväg tidigt på morgon för att avverka sista sträckan på Rhone. Vi åkte ganska tidigt på morgon och därmed smet vi från hamnavgift sista natten i Avignon vilket vi inte har ett dugg dåligt samvete över eftersom hamnen inte var värd de pengar de vill ha, vi lyckades inte fylla vatten eller ladda el på de dagar vi var där. Dagen på Rhonedeltat förflöt väl i strålande sol men med tilltagande vind ända tills Micke ringde masttransportören för att säkerställa att masten väntade på oss i Port Napoleon. Det visade sig att masten är kvar där i Lelystadt i Holland och transportören (numera kallad idioten) höll med om att han borde hört av sig och att han haft problem med sin lastbil, sant eller inte kan vi bara spekulera i. I vilket fall så föll stämningen ombord som en sten i vatten och sista timmarna i Rhone blev inte den glada slutfas vi sett fram emot. Idioten sa till Micke att masten förmodligen skulle kunna vara på plats i början på nästa vecka, inte bra nog! Vi gjorde vad vi kunde för att pausa besvikelsen och i tilltagande vind närmade vi oss sista slussen på vår resa. Väl framme så meddelades det på VHF att vi var tvugna att vänta utanför slussen i en och halv timme, det var bara ett problem, det fanns ingenstans i hamnbassängen utanför slussen att lägga till. Det fanns förvisso en kaj men där var fullt av småbåtar i skiftande skick, den segelbåt var sjunken och en annan inte långt därifrån. Jag lyckades ta mig upp på ett fundament och efter mycket besvär kunde vi lägga till. Det var ytterligare 3 båtar som väntade bland annat våra vänner engelsmännen och vi vinkade till oss dom så dom lade till utanpå vår båt. Äntligen meddelade slussvakten att slussen skulle öppnas och humöret steg en aning, det var nära till havet nu. Enkel match tänkte vi efter alla slussar vi gjort och körde in, men den sista slussen visade sig vara den besvärligast och med minst nivåskillnad. Totalt blev vi fem båtar i slussen och alla utom en hade ordentliga problem att lägga fast. Det var jätteströmt inne i slussen och vi och några danskar gjorde en piruett innan vi med hjälp av en slussvakt lyckades lägga till och blev nedsänkte pyttiga 10 centimeter.

Rhonedeltat på väg mot sista slussen

I väntan på sista slussen

Groupie i sista slussen

Vi hade under dagen beslutat att inte gå till Port Napoleon (där masten skulle ha varit) utan stannade i en marina precis utanför slussen, Port Saint Louis. Trots att vi var upprörda och ledsna över mastdebaklet så firade vi vår sista slussning och vår ankomst till saltvattnet i Medelhavet med vår kylda Cremant. Tillsammans har vi nu gjort 230 slussar!!! Micke som gjorde några slussar innan jag och Frida kom har gjort inte mindre än 244 stycken!

Skål!!!

Ett "vasst" mail har skickats till idioten och igår kväll fick vi veta att masten förväntas vara på plats på lördag och mastkran är bokad i Port Napoleon på måndag morgon. Det känns rent ut sagt förjävligt att bli liggande här i Port Saint Louis och sen i Port Napoleon bara för att idioten inte gjort vad han skulle. Vi väljer att inte bråka med honom nu men han kan förvänta sig att vi gör vad vi kan för att sprida dåligt rykte kring honom samt att vi kommer skicka honom en faktura på våra merkostnader, avdrag för själva transporten och ersättning för sveda och värk. Det är klart han kan strunta i att betala men han ska iallafall få den och han ska få veta hur otroligt besvikna han gjort oss. Frida och jag måste åka hem till skolstart så att förlora en vecka nu när tiden är så limiterad och vi ligger på randen till Medelhavet känns surt som bara den. Vi försöker vara positiva och vi har tagit några lugna dagar men också tagit tag i städning av båten och Frida skurade däcket igår så Morabeza snygg och fin. Marinan här är fin med fräscha toaletter och duschar och det finns tvättmaskin för första gången på länge har vi tvättat ordentligt och alldeles i närheten finns en stor bra mataffär så vi kan bunkra ordentligt innan vi på lördag planerar att flytta oss till Port Napoleon och ta emot vår mast. Innan dess försöker vi hålla humöret uppe och håller tummarna för att planen ska hålla. Pippi försmäktade utan snus på en ö och vi försmäktar utan mast i medelhavet. Nåja försmäktar är väl lite att ta i.....

Tvätt på tork i månskenet

Hamnen i Port Saint Louise