Frida 10 år och sista etappen på Rhone

Den 23/7 var det som sagt meningen att vi skulle åka till Valence och där ligga ett par dagar bland annat för att fira Fridas 10-årsdag. I våra böcker  står det att gästhamnen har ett garanterat djup på 2 meter så det skulle inte vara några problem. Eftersom det inte var så långt dit så tog vi en lugn morgon och Micke var ute och sprang och fixade färsk baguette. I slussarna under dagen så var det en passagerarbåt som låg före oss och i en sluss var vi tre segelbåtar i bredd efter den. Den ena båten var från England med ett par vi träffat flera gånger som är jättetrevliga i den andra var det en dansk familj. Dagen förflöt väl ända tills vi kom till hamninloppet, där stod en skylt som talade om att djupet vara var 1,50! Döm om vår förvåning. Vi gjorde iallafall ett försök men fastnade i leran. I den är delen av Rhone så finns det inte så många platser att lägga till på så vi blev väldigt irriterade men det var bara att fortsätta söderut och hoppas att vi kunde hitta nåt.

 

Tre båtar i bredd i en sluss

 

Istället för en kortare båttur beslöt vi att köra på tills slussarna stänger kl 21 och be om lov att stanna över natten vid en vänteponton. Engelsmännen och danskarna droppade av allt eftersom och till slut var det bara vi och Viking Buri kvar. Klockan närmade sig 21 när vi kom fram till en sluss och fick lov via VHF att stanna över natten på andra sidan slussen. Vi körde in slussen efter Viking Buri och precis innan vi förtöjt ordentligt beslöt dom att flytta sig längre fram vilket fick till följd att vi drogs med i strömmen bakom dom och Morabeza dunkade i babordsidan i slussväggen. Micke och jag försökte hålla emot men det blev ändå en small. Axel, Hanna, Frida och Lova som var nere i båten kom uppspringande och undrade vad som hände och hjälpte till. Senare kunde vi konstatera att Morabeza klarat sig fint och det var ingen fara.

 

 

Viking Buri som låg före oss hela dagen och som orsakade vår smäll i slussväggen

 

När vi kom ut på andra sidan slussen var klockan nästan 22 och vi såg att två franska motorbåtar låg vi pontonen. Vi puttrade fram och bad om lov att få lägga oss utanpå en av dom men dom skakade på huvudet och pekade på en skylt som sa att man inte fick ligga i bredd. Dom pratade inte engelska alls men vi försökte förklara att vi fått lov av slussvakten och tillslut vi fick vi lov. Trötta,, irriterade och lite skärrade lade vi till och flickorna gick direkt till sängs. Dagen efter var ju Fridas födelsedag och vi hade ju byggt upp hela firandet kring Valence och vi hade fortfarande långt till nästa hamn, Avignon.

 

 

Natthamen 23-24/7

 

 

24/7 Fridas födelsedag!

För att hinna till Avigon under dagen gick Micke och jag upp kl 6 och drog iväg i gryningen, det var fantstiskt vackert. Vi hade slut på det mesta eftersom vi inte kunnat handla på ett par dagar men Axel och Hanna roddade ihop pannkakor till Frida och Lova. Klockan 10.00 stämde i vi upp i Ja må hon leva och firandet drog igång med frukost och paket. Dagen var väldigt varm och i 40-gradig värme kom på eftermiddagen fram till Avignon. Först blev vi irriterade för hamnen var ingen hamn som på bilderna vi sett utan en stadskaj. Dessutom med få vatten- och eluttag så trots att vi har lång slang och lång kabel så lyckades vi inte. Staden i sig däremot var väldigt trevlig och där pågick en kulturfestival så det var fullt med folk. Födelsedagslunch åt vi i värmen på ett av dom många torgen. Efter mer paketutdelning, bad, och firande i båten gick vi åter upp på stan på kvällen och åt middag. Alla var trötta efter den långa dagen och efter en kvällsdrink i sittbrunnen somnade alla tillslut, värmen till trots.

Gryning 24/7

 

 

!0 år!!!

 

 

Avslutning på en lång och annorlunda födelsedag!

På ffödelsedag så gjorde vi den högsta slussen på resan. Bollene heter den och vi sänktes inte mindre än 23 meter ner.

 

 

Den 25/7 blev lite av en bottendag,  jag tror att anspänning, födelsedagsfirande, och planering som inte blivit som det var tänkt tog ut sin rätt. Axel och Hanna var på bäst humör och vandrade runt på staden. Vi andra tog också en dag på stan men tyvärr blev det inte så mycket tid till shopping som tjejerna velat för vi var tvunga att ordna med hyrbil inför våra gästers hemresa. Dock tog sig humöret och vi åt alla tillsammans en god middag på stan innan vi gick och lade oss kl 22.

 

Igår den 26/7 var det dags för Axel, Hanna och Lova att åka hem. Kl 8 gick vi iväg till tågstationen och tog ett tåg till nästa hållplats där bilfirman låg. På nätet stod det att dom öppnade kl 9 men det visade sig att dom öppnade redan kl 8, hade vi vetat det så hade vi åkt tidigare för vi visste att vi inte hade så mycket marginal till deras flyg och flygplatsen i Lyon. Den dryga timmes marginal vi hade åts upp av kö vid en vägtull och en olyckskö och det blev plötsligt högst osäkert om dom skulle hinna med sitt flyg. Sista milen körde Micke som han nog aldrig kört förrut och med trekvart tills flyget skulle gå slängde dom sig ur bilen och rusade in. Vi andra hängde kvar på flygplatsen för att se att dom kom iväg och fick då ett sms av Axel som talade om att flyget var försenat med 30 mínuter och att Lova glömt sin mobiltelefon i hyrbilen. Micke sprang ut och hämtade telefonen och sen sprang vi runt och försökte få tag på någon som kunde hjälpa oss att få in den till gaten där dom satt. Till slut fick Micke tag på en hjälpsam kille från KLM som själv tog telefonen och rusade in till gaten och kunde lämna den till Lova. Vi satte oss i bilen igen och påbörjade färden tillbaka till Avigon. Väl tillbaka i Avigon insåg vi att vår resa tagit lika lång tid som deras vilket var lite lustigt. Vi var trötta efter dagen och köpte med oss hämtmat som vi åt i Morabeza medan månen steg på himlen. Återigen är det nu vi tre som stävar vidare och nu har vi bara en dag och två slussar kvar innan vi är i Medelhavet.