Vi gjorde det!

Nu har Frida och jag lämnat Morabeza för den här gången och är tillbaka hemma i Enskede igen. Vi hade härliga dagar i Barcelona innan mamma, Frida och jag lämnade Micke och min pappa Gert och åkte hem. Båtklubben Reail Club Maritim de Barcelona där vi låg var en väldigt trevlig båtklubb med bland annat pool, bar, trevlig personal och sist men inte minst låg den mitt i stan. Från poolen hade man utsikt över hamnen, Columbustatyn och början på La Rambla åt ena hållet och åt andra hållet såg man hamninloppet och det stora köpcentrumet MareMagnum. Vi shoppade, åkte turistbuss och gick på La Rambla. Sista dagen, alltså igår, gick vi alla på Aquarium de Barcelona innan Micke och Frida åkte linbana över hamnen.. Jag har aldrig tidigare varit i Barcelona men en sak är säker, jag har inte varit där för sista gången. Kl 17,00 var det så dags för "tjejerna" att mönstra av. Resan hem gick bra och idag har det för min del infunnit sig ett slags vakuum. Det känns overkligt att ha varit hemifrån i 9 veckor och upplevt så mycket och helt plötsligt vara hemma igen och förbereda sig för vardag. Naturligtvis känns det extra tomt eftersom Micke är kvar och hans äventyr fortsätter ännu ett par veckor.

Frida älskar akvarium

Båtklubben med Columbus och La Rambla i bakgrunden

Straxt innan avfärd för tjejerna

Innan jag åkte hade jag väldigt svårt att föreställa mig vad jag skulle uppleva och nu i efterhand har jag svårt att förklara vad jag upplevt. Före avresa hade jag en massa frågor som till exempel hur skulle det vara att bo på båten så lång tid? Hur f*n går det till när man slussar? Vad kommer Frida tycka? Går det att göra sig förstådd i Frankrike utan att kunna franska? Kommer vi nöta för mycket på varann genom att vara så nära så länge? Och många fler.

Det är ju ingen hemlighet att Micke är den som är seglaren av oss två. Men jag gör så gott jag kan och försöker hjälpa till och önskar att jag var bättre på att både segla och navigera. Hade jag varit tryggare och mer kunnig kanske sommarens planering hade sett annorlunda ut, då kanske alternativet att segla utanför Frankrikes kust hade varit aktuellt. Nu blev det kanalvägen och det är jag verkligen glad för av flera skäl. Dels har vi sett och upplevt så mycket men framförallt för att jag har kunnat vara mer delaktig i planering och kartläsning. På kanalerna mäts avstånd i km och hastighet i km/h och det finns liksom inte så stora möjligheter att "navigera" fel på en kanal. Det är lite mer likt att köra bil och det både gillar och kan jag så jag har känt att jag varit till mer nytta än vad jag är när sjökorten rullas ut.

Jag har lärt mig så mycket under dom här veckorna och är så tacksam över att vi lyckades med vår planering och att vi vågade, kort sagt att alla bitar föll på plats. Vi har träffat många trevliga människor, tagit oss fram genom ett land utan att kunna språket (och knappt någon pratar engelska) och att slussa är vi närmast experter på. Vi bet ihop när masten inte kom, vi tog oss ut i Medelhavet, vi fick till det så våra stora barn kom och hälsade på, Fridas 10-årsdag firades med bästa vännen ombord, mina föräldrar kom och seglade med oss i Medelhavet. Men det starkaste jag bär med mig är lyxen att få vara tillsammans med Micke och Frida under så lång tid och känna att vi alla njuter av varandras sällskap. Nästan ingen stress, få måsten och mycket lugn och harmoni. Jag har aldrig varit så förtjust i måsten eller rutiner men finner ändå en viss trygghet i vardagens gilla gång och det faktum att det är så vårt liv ser ut. Att helt få byta ut det för ett par månader har varit helt underbart. Vardagslivet är ganska inrutat och det är sällan vardagen bjuder på överraskningar, att byta det mot att nästan varje dag tvingas gilla läget och ta det som det kommer, det har jag gillat. Att nästan varje eftermiddag/kväll närma sig en ny hamnplats och fråga sig, hur ser det ut, finns butik, vad kostar det, finns el och vatten, finns det plats för oss, det är väldigt annorlunda. Samma sak har gällt slussarna, nästan ingen är den andra lik så även om vi gjort många har det varit en ny utmaning nästan varje gång.

Några exempel på skillnader mellan vardag och sommaren 2015:

Vardag
Nästan alltid väckarklocka
Massor av (onödiga?) prylar
Stor garderob (men aldrig nåt att ta på sig)
Veckohandla, handlar helst på Willys eller Bea för där hittar jag
Alla tre i familjen går i "egna cirklar" på morgonen, aldrig frukost tillsammans
Det finns alltid vatten i kranen
Internet, i princip alltid tillgängligt
Tvättmaskin
"Nej, jag är inte sugen på köttfärssås, jag åker ner och köper ägg till en Carbonara istället"
Känner sig som vinalkis om man tar ett glas mitt i veckan
Nån i familjen är på väg, till jobb, möte, skola, träning, rep, dans mm
Spenderar väldigt lite tid utomhus
Vänta, jag måste bara.....

Sommar 2015
Nästan aldrig väckarklocka
Man har det man behöver och har plats för
Alla kläder i en bag (och ändå alltid rätt kläder på mig)
Finns nån affär nära hamnen? Vad har dom där?
Vaknar utsövd och på gott humör, först en kopp kaffe sen frukosterar vi tillsammans
"Nu är vattentanken full, undrar när vi kan fylla på igen?"
Oj vad beroende vi är av internet! Men det mesta går att lösa även utan
Handfatstvätt funkar
"Jag köpte köttfärs, det blir köttfärssås"
Vin varje dag
Vi är på väg, tillsammans
Ute nästan varje vaken stund
Måste jag verkligen....

Kanske ganska självklara skillnader men för mig har dom blivit så uppenbara. Som sagt, jag är mycket tacksam för den här pausen från vårt vanliga liv och hoppas att vi får tillfälle till liknande upplevelser längre fram i livet. Det är jag säker på att vi kommer att få, fast inte i lika stora doser i första taget. Båten kommer att stanna kvar i Medelhavet, åtminstånde under det kommande året så tillfälle till härliga dagar i båten kommer inte att saknas. Micke och min pappa Gert gav sig idag iväg från Barcelona med slutdestination Torrevieja nära Alicante där Morabeza ska stanna i vinter. Gissningsvis tar det dom 5-7 dagar att komma dit, beroende på väder och vind och sedan ska dom göra i ordning båten inför vintern innan dom kommer hem till Sverige igen.

Tack Micke för att du såg till att vi köpte Morabeza, att du sålde in idén med kanalresan, för allt du tagit reda på innan vi åkte, all planering och för att du har tålamod med mig som har inte har så mycket båt/navigeringskunskap som du, Och tack till mig själv att jag aldrig tvekade om att följa med och för att jag gör mitt bästa och lär mig hela tiden. Och tack till ödet, turen, och alla andra omständigheter som bidrog till vi fick möjligheten att göra den här resan. Vi gjorde det!