Glädje över att ha gjort 230 slussar och nått havet blandat med stor besvikelse

Den 27/7 stävade vi iväg tidigt på morgon för att avverka sista sträckan på Rhone. Vi åkte ganska tidigt på morgon och därmed smet vi från hamnavgift sista natten i Avignon vilket vi inte har ett dugg dåligt samvete över eftersom hamnen inte var värd de pengar de vill ha, vi lyckades inte fylla vatten eller ladda el på de dagar vi var där. Dagen på Rhonedeltat förflöt väl i strålande sol men med tilltagande vind ända tills Micke ringde masttransportören för att säkerställa att masten väntade på oss i Port Napoleon. Det visade sig att masten är kvar där i Lelystadt i Holland och transportören (numera kallad idioten) höll med om att han borde hört av sig och att han haft problem med sin lastbil, sant eller inte kan vi bara spekulera i. I vilket fall så föll stämningen ombord som en sten i vatten och sista timmarna i Rhone blev inte den glada slutfas vi sett fram emot. Idioten sa till Micke att masten förmodligen skulle kunna vara på plats i början på nästa vecka, inte bra nog! Vi gjorde vad vi kunde för att pausa besvikelsen och i tilltagande vind närmade vi oss sista slussen på vår resa. Väl framme så meddelades det på VHF att vi var tvugna att vänta utanför slussen i en och halv timme, det var bara ett problem, det fanns ingenstans i hamnbassängen utanför slussen att lägga till. Det fanns förvisso en kaj men där var fullt av småbåtar i skiftande skick, den segelbåt var sjunken och en annan inte långt därifrån. Jag lyckades ta mig upp på ett fundament och efter mycket besvär kunde vi lägga till. Det var ytterligare 3 båtar som väntade bland annat våra vänner engelsmännen och vi vinkade till oss dom så dom lade till utanpå vår båt. Äntligen meddelade slussvakten att slussen skulle öppnas och humöret steg en aning, det var nära till havet nu. Enkel match tänkte vi efter alla slussar vi gjort och körde in, men den sista slussen visade sig vara den besvärligast och med minst nivåskillnad. Totalt blev vi fem båtar i slussen och alla utom en hade ordentliga problem att lägga fast. Det var jätteströmt inne i slussen och vi och några danskar gjorde en piruett innan vi med hjälp av en slussvakt lyckades lägga till och blev nedsänkte pyttiga 10 centimeter.

Rhonedeltat på väg mot sista slussen

I väntan på sista slussen

Groupie i sista slussen

Vi hade under dagen beslutat att inte gå till Port Napoleon (där masten skulle ha varit) utan stannade i en marina precis utanför slussen, Port Saint Louis. Trots att vi var upprörda och ledsna över mastdebaklet så firade vi vår sista slussning och vår ankomst till saltvattnet i Medelhavet med vår kylda Cremant. Tillsammans har vi nu gjort 230 slussar!!! Micke som gjorde några slussar innan jag och Frida kom har gjort inte mindre än 244 stycken!

Skål!!!

Ett "vasst" mail har skickats till idioten och igår kväll fick vi veta att masten förväntas vara på plats på lördag och mastkran är bokad i Port Napoleon på måndag morgon. Det känns rent ut sagt förjävligt att bli liggande här i Port Saint Louis och sen i Port Napoleon bara för att idioten inte gjort vad han skulle. Vi väljer att inte bråka med honom nu men han kan förvänta sig att vi gör vad vi kan för att sprida dåligt rykte kring honom samt att vi kommer skicka honom en faktura på våra merkostnader, avdrag för själva transporten och ersättning för sveda och värk. Det är klart han kan strunta i att betala men han ska iallafall få den och han ska få veta hur otroligt besvikna han gjort oss. Frida och jag måste åka hem till skolstart så att förlora en vecka nu när tiden är så limiterad och vi ligger på randen till Medelhavet känns surt som bara den. Vi försöker vara positiva och vi har tagit några lugna dagar men också tagit tag i städning av båten och Frida skurade däcket igår så Morabeza snygg och fin. Marinan här är fin med fräscha toaletter och duschar och det finns tvättmaskin för första gången på länge har vi tvättat ordentligt och alldeles i närheten finns en stor bra mataffär så vi kan bunkra ordentligt innan vi på lördag planerar att flytta oss till Port Napoleon och ta emot vår mast. Innan dess försöker vi hålla humöret uppe och håller tummarna för att planen ska hålla. Pippi försmäktade utan snus på en ö och vi försmäktar utan mast i medelhavet. Nåja försmäktar är väl lite att ta i.....

Tvätt på tork i månskenet

Hamnen i Port Saint Louise

Frida 10 år och sista etappen på Rhone

Den 23/7 var det som sagt meningen att vi skulle åka till Valence och där ligga ett par dagar bland annat för att fira Fridas 10-årsdag. I våra böcker  står det att gästhamnen har ett garanterat djup på 2 meter så det skulle inte vara några problem. Eftersom det inte var så långt dit så tog vi en lugn morgon och Micke var ute och sprang och fixade färsk baguette. I slussarna under dagen så var det en passagerarbåt som låg före oss och i en sluss var vi tre segelbåtar i bredd efter den. Den ena båten var från England med ett par vi träffat flera gånger som är jättetrevliga i den andra var det en dansk familj. Dagen förflöt väl ända tills vi kom till hamninloppet, där stod en skylt som talade om att djupet vara var 1,50! Döm om vår förvåning. Vi gjorde iallafall ett försök men fastnade i leran. I den är delen av Rhone så finns det inte så många platser att lägga till på så vi blev väldigt irriterade men det var bara att fortsätta söderut och hoppas att vi kunde hitta nåt.

 

Tre båtar i bredd i en sluss

 

Istället för en kortare båttur beslöt vi att köra på tills slussarna stänger kl 21 och be om lov att stanna över natten vid en vänteponton. Engelsmännen och danskarna droppade av allt eftersom och till slut var det bara vi och Viking Buri kvar. Klockan närmade sig 21 när vi kom fram till en sluss och fick lov via VHF att stanna över natten på andra sidan slussen. Vi körde in slussen efter Viking Buri och precis innan vi förtöjt ordentligt beslöt dom att flytta sig längre fram vilket fick till följd att vi drogs med i strömmen bakom dom och Morabeza dunkade i babordsidan i slussväggen. Micke och jag försökte hålla emot men det blev ändå en small. Axel, Hanna, Frida och Lova som var nere i båten kom uppspringande och undrade vad som hände och hjälpte till. Senare kunde vi konstatera att Morabeza klarat sig fint och det var ingen fara.

 

 

Viking Buri som låg före oss hela dagen och som orsakade vår smäll i slussväggen

 

När vi kom ut på andra sidan slussen var klockan nästan 22 och vi såg att två franska motorbåtar låg vi pontonen. Vi puttrade fram och bad om lov att få lägga oss utanpå en av dom men dom skakade på huvudet och pekade på en skylt som sa att man inte fick ligga i bredd. Dom pratade inte engelska alls men vi försökte förklara att vi fått lov av slussvakten och tillslut vi fick vi lov. Trötta,, irriterade och lite skärrade lade vi till och flickorna gick direkt till sängs. Dagen efter var ju Fridas födelsedag och vi hade ju byggt upp hela firandet kring Valence och vi hade fortfarande långt till nästa hamn, Avignon.

 

 

Natthamen 23-24/7

 

 

24/7 Fridas födelsedag!

För att hinna till Avigon under dagen gick Micke och jag upp kl 6 och drog iväg i gryningen, det var fantstiskt vackert. Vi hade slut på det mesta eftersom vi inte kunnat handla på ett par dagar men Axel och Hanna roddade ihop pannkakor till Frida och Lova. Klockan 10.00 stämde i vi upp i Ja må hon leva och firandet drog igång med frukost och paket. Dagen var väldigt varm och i 40-gradig värme kom på eftermiddagen fram till Avignon. Först blev vi irriterade för hamnen var ingen hamn som på bilderna vi sett utan en stadskaj. Dessutom med få vatten- och eluttag så trots att vi har lång slang och lång kabel så lyckades vi inte. Staden i sig däremot var väldigt trevlig och där pågick en kulturfestival så det var fullt med folk. Födelsedagslunch åt vi i värmen på ett av dom många torgen. Efter mer paketutdelning, bad, och firande i båten gick vi åter upp på stan på kvällen och åt middag. Alla var trötta efter den långa dagen och efter en kvällsdrink i sittbrunnen somnade alla tillslut, värmen till trots.

Gryning 24/7

 

 

!0 år!!!

 

 

Avslutning på en lång och annorlunda födelsedag!

På ffödelsedag så gjorde vi den högsta slussen på resan. Bollene heter den och vi sänktes inte mindre än 23 meter ner.

 

 

Den 25/7 blev lite av en bottendag,  jag tror att anspänning, födelsedagsfirande, och planering som inte blivit som det var tänkt tog ut sin rätt. Axel och Hanna var på bäst humör och vandrade runt på staden. Vi andra tog också en dag på stan men tyvärr blev det inte så mycket tid till shopping som tjejerna velat för vi var tvunga att ordna med hyrbil inför våra gästers hemresa. Dock tog sig humöret och vi åt alla tillsammans en god middag på stan innan vi gick och lade oss kl 22.

 

Igår den 26/7 var det dags för Axel, Hanna och Lova att åka hem. Kl 8 gick vi iväg till tågstationen och tog ett tåg till nästa hållplats där bilfirman låg. På nätet stod det att dom öppnade kl 9 men det visade sig att dom öppnade redan kl 8, hade vi vetat det så hade vi åkt tidigare för vi visste att vi inte hade så mycket marginal till deras flyg och flygplatsen i Lyon. Den dryga timmes marginal vi hade åts upp av kö vid en vägtull och en olyckskö och det blev plötsligt högst osäkert om dom skulle hinna med sitt flyg. Sista milen körde Micke som han nog aldrig kört förrut och med trekvart tills flyget skulle gå slängde dom sig ur bilen och rusade in. Vi andra hängde kvar på flygplatsen för att se att dom kom iväg och fick då ett sms av Axel som talade om att flyget var försenat med 30 mínuter och att Lova glömt sin mobiltelefon i hyrbilen. Micke sprang ut och hämtade telefonen och sen sprang vi runt och försökte få tag på någon som kunde hjälpa oss att få in den till gaten där dom satt. Till slut fick Micke tag på en hjälpsam kille från KLM som själv tog telefonen och rusade in till gaten och kunde lämna den till Lova. Vi satte oss i bilen igen och påbörjade färden tillbaka till Avigon. Väl tillbaka i Avigon insåg vi att vår resa tagit lika lång tid som deras vilket var lite lustigt. Vi var trötta efter dagen och köpte med oss hämtmat som vi åt i Morabeza medan månen steg på himlen. Återigen är det nu vi tre som stävar vidare och nu har vi bara en dag och två slussar kvar innan vi är i Medelhavet.

 

 

 

 

 

Kärt återseende och historiskt ögonblick!

Fridas kalender har nu bara ett "hålldatum" kvar, hennes födelsedag den 24 juli. Storasyster Hanna har varit och hälsat på, vi har träffat familen Broman och nu äntligen har storebror Axel, hans sambo Hanna och framförallt bästa Lova kommit till oss. Dom flög tidigt på morgonen den 20/7, från flygplatsen i Lyon tog dom en spårvagn till centralstationen där vi mötte upp. Äntligen fick
Frida träffa Lova igen, det var verkligen ett kärt återseende! Dom var alla tre trötta efter resan men inte tröttare än att vi spenderade eftermiddagen i shoppingcentret innan vi gick ut och åt middag på kvällen. Alla var trötta och tagna av värmen så det var inga problem att somna.

På väg till centralstationen

Kärt återseende!

Fina Axel och Hanna!

Den 21/7 tog vi en ganska lugn morgon och åt god frukost innan vi kastade loss. Strax efter hamnen i
Lyon så går floderna Saone och Rhone ihop och det var verkligen ett, för oss, historiskt ögonblick när vi gick in på Rhone. Det är den sista floden vi går på innan vi kommer till Medelhavet. Vi tog en ganska kort tur på ca 4 timmar och lade under seneftermiddagen till i Condrieu. Hamnen var ganska stor men lite deppig. Det låg ganska många segelbåtar där men många av både dom och motorbåtarna var väldigt nedgånga och risiga. Vi låg brevid en stor deppig segelskuta som en gång i tiden förmodligen varit ett stolt skepp men inte fått någon omvårdnad på länge. Vi hade läst om en badplats och efter en 20-minuters promenad kom vi fram och det var väldigt fint. Dom hade som en gigantiskt hoppborg med en massa hinder som Frida och Lova fick leka i en timme. Dom hade väldigt roligt och med tanke på hur trötta dom var på kvällen så räckte det gott och väl med en timmes lek. Axel och Hanna köpte en fläkt åt oss i Lyon som står i kajutan där dom sover så trots att natten var otroligt varm så sov dom gott. Lova var nog fortfarande trött efter resan så hon sov nästan innan hon kom i säng. Frida och jag däremot hade jobbigt med värmen så vid midnatt gick vi upp i sittbrunnen och låg där en stund, men så småningom gick vi till kojs och kunde somna där och sov sen gott.

Saone till vänster och Rhone till höger

Första slussen på Rhone i ensamt majestät

I morse var Micke först upp och gick på baugette jakt men misslyckades, han hittade fyra stycken men alla var stängda. Så tyvärr fick vi inget färskt bröd denna morgon. Färsk baugette är något vi vant oss vid och efter frukost gärna en croissant med choklad i för min del. Idag, 22/7, tankade vi hamnen innan vi kastade loss. Axel och Hanna lagade frukost som vi sen åter gång. När vi åkt en kort stund fick Micke ett bekymrat ansiktsuttryck och sa att det inte kändes ok i styrningen. Vid första bästa ställe stannade vi och fick vår teori bekräftad, massor av sjögräs av nåt slag hade snott sig kring propellern och propelleraxeln. Det var säkert 5 kilo växtlighet som vi med gemensamma krafter drog loss innan vi drog en lättnadens suck och kunde fortsätta utan problem. Vår plan var att gå till Valence om vi inte hittade nåt bra ställe att stanna på innan men vi hittade en bra gratisponton ett par timmar innan Valance och där ligger vi nu. På förmiddagen var det varmt och soligt men under dagen blev det alltmer molnigt och under kvällen kom regn och åska och med det betydligt svalare luft. För första gången den här resan satte vi upp sittbrunnskapellet och därunder kurade medan åskvädret drog förbi. Det var rikigt mysigt. På vår väg hit till la-Roch-de-Glun har vi sett flera stora passagerarbåtar, pråmar och ovanligt många segelbåtar.

 Igår och idag har vi gått genom totalt fyra slussar och nu är dom av det stora formatet och nivåskillnaden är större än tidigare. Idag gjorde vi en på knappt 16 meter och det var häftigt. I dom här stora slussarna följer pollarna med när nivån ändras så det är bara att åka in slussen och lägga fast. Naturligtvis måste man ha koll på båten under slussningen men det går väldigt smidigt. I båda slussarna idag så låg vi efter en stor pråm och då gäller det att ha koll när pråmen ska ut ur slussen för pråmarna drar igång sina motorer och propellrar så blir det väldigt strömt i slussen men hittills har vi inte haft några problem alls. För några dagar sedan fick jag ett getingstick och idag var det Mickes tur, en geting flög in i hans ölflaska och sen in i munnen på honom, Sticket tog innanför mungipan och det gjorde såklart jätteont. Direkt tog han Clarityn och paracetamol och även om han har ont så verkar det inte svullna. Det var verkligen otäckt så se er för när ni äter och dricker. Landskapet har återigen förändrats de senaste dagarna, vi åker verkligen i Rhonedalen med höga berg och sluttningar med vinodlingar runt omkring oss, det är fantastikt vackert och vår förställning om södra Frankrike är helt sann.

Södra Frankrike!

Oväder på ingång

Pyssel under sittbrunnskapellet

Tjejerna fick inte nog av bad igår utan har mest badat hela kvällen men har nu gått och lagt sig liksom Micke, Axel och Hanna ligger i sängen och kollar film och jag ska snart krypa ner i kojen jag också. Kvällen är nog den svalaste hittills och det blåser lite grann så vi hoppas alla på en svalare natt med god sömn innan vi imorgon drar vidare till Valence. Axel och Hanna har kollat in ett bageri här så vi hoppas det är öppet imorgon så vi kan börja dagen med färsk baugette!

Landare i Condrieu

Framme i Lyon!

Nu börjar familen P bli otålig och vi längtar till havet. Nu ligger vi i Lyon som hela tiden varit en hållpunkt för oss att komma fram till eftersom att när vi lämnar Lyon går vi in på Rhone som är den sista floden innan havet. På vår väg hit har vi de senaste dagarna varit i orterna Verdun-sur-le-Doubs och Macon. Verdun-sur-le-Doubs var väldigt trevligt, vi fick tips om det stället av en engelsman vi träffade och det tackar vi för. Det franska paret som drev gästhamnen var själva seglare och har nu sin båt i Karibien. På kvällen var kom några företagare och bjöd på lite provsmakning av sina produkter bland annat god prisbelönt svartvinbärssaft som vi köpte tre flaskor av.

Hamen i Verdun-sur-le- Doubs

Därifrån gjorde vi en lång dag och kom på kvällningen fram till Macon. Gästhamnen där var alldeles nybyggd och väldigt fin. Vi hann upp på resturangen i området innan dom stängde. Det var otroligt varmt och kvavt under kvällen och vi hade alla svårt att somna så vi gav upp vid midnatt och gick upp en stund och kunde konstatera att termometern stod på 30 grader i sittbrunnen och det var minst lika varmt i båten. Bäst som vi försökte somna igen så öppnade sig himlen och det kom både åska, blixtar och regn. Det renade luften och till slut kunde vi alla somna. Följande morgon (igår 18/7) behövde vi fixa nytt tillstånd för att få åka vidare på kanalen och vi bad hamnen om hjälp och trodde det skulle gå fort men det blev lite rörigt med USB-minnen, skrivare och mail men tillslut så var det löst och vi kunde kasta loss. Tillstånde kostar ca 1000 kronor för en månad och ger access till kanaler och slussar, vi tycker verkligen att man får mycket för pengarna. Från Macon styrde vi kosan mot Lyon i lite svalare väder vilket var väldigt skönt. Med svalare menar jag att definitivt inte kallt, termometern letade sig upp mot 35 mitt på dagen. De senaste dagarna har vi sett färre och färre uthyrningsbåtar, det i takt med att kanalen blivit större och att det då och då dyker upp kommersiell trafik. Kanlen är bredare och man får köra fortare och farleden är utmärkt med många prickar. Med fortare menar jag att vi nu kör i snitt 13 km/h, att jämföra med tidigare 6 km/h. Slussarna fortsätter också att bli färre, igår gjorde vi bara en och det var den sista i Saone, ytterligare en milstolpe!

Sista slussen i Saone!

Det blir till och med lite svall nu!

Prick i farleden

Det är inte bara böljande landskap

Trots att det började regna på väg mot Lyon så fortsatte vi envist eftersom vi ville fram innan kvällen. I Lyon väntade nämligen familjen Broman som åkt till Lyon på sin väg hem från Italien för att sammanstråla med oss. Regnet tilltog och det började åska och blixtra så till slut lade vi oss vid en ponton i utkanten av Lyon och väntade ut det värsta. Innan vi beslöt att stanna så kom en jätteblixt och åska som måste ha slagit ner i närheten för Micke som höll i ratten fick en stöt och det kändes lite obehagligt.


Micke under ovädret i Lyons utkanter

Ovädret avtog och vid 18-tiden lade vi till i hamnen och kunde ta landare i form av Cremant med tilltugg och svartvinbärssaft tillsammans med familjen Broman. Middag åt vi på ett hamburgarhak i närheten och kvällen avslutades med ett glas vin i sittbrunnen. En mycket trevlig kväll! HB stannade kvar och sov hos oss i båten och på morgonen gick vi till deras hotell och åt frukost tillsammans innan det var dags för dom att dra vidare norrut. Tack familjen Broman för trevliga timmar tillsammans! Här i Lyon ligger vi i vad som närmast kan beskrivas som Frankrikes Hammarby sjöstad. På en sidan är det väldigt häftiga hus och på den andra ett stort köpcentrum. Tyvärr är det söndag och endast matvarubutiken har varit öppen. Frida och jag tog varsin cykel dit för att handla och döm om vår förvåning när vi kom ut och bara en cykel stod kvar. Nån jäkel hade stulit den ena! Jag var arg som ett bi när vi gick tillbaka med all vår handling till båten men det är ju ingenting att göra åt bara svära åt att alla inte fattat skillnaden på ditt och mitt. Imorgon kommer Axel med sambo Hanna och Fridas bästa vän Lova. Det ser vi naturligtvis mycket fram emot!

"Sjöstan" på ena sidan och köpcentrum på den andra.

Solen fortsätter skina och vi har gjort över 200 slussar

Nya biminin fungerar utmärkt och vi är väldigt glada att vi har den för det fortsätter att vara varmt. Den 12/7 när vi var på väg till Savoyeux så var det dock en dag med ganska mycket moln på himlen och det var skönt med en dag utan stekande sol. Dessutom såg vi ett fantastiskt ljusfenomen som ingen av oss sett tidigare.

Hanna har tagit över

 

Ljusfenomen

Väl i Savoyeux så låg vi i en gästhamn som tillhörde en båtuthyrningsfirma och vi fick låna deras tvättmaskin. Så nu slipper vi handfatstvätta ett tag. Från Savoyeux gick vi vidare den 13/7 till en större stad, Gray. På den sträckan var det två tunnlar och det är lika häftigt varje gång.

Jag kör genom tunnel

I Gray blev vi varse att det den 14/7 var Frankrikes nationaldag, det ställde till det lite för Hanna som skulle åka hem, det gick inte att åka som vi först tänkt att hon skulle göra. Men det ordnade sig och med taxi, flera tåg och till slut flyg så kom hon hem till Stockholm och vi tackar för besöket. Det var tivoli i stan på grund av nationaldagsfirandet och på kvällen bjöds på ett hejdundrande fyrverkeri som var helt makalöst. Vi har haft lite problem med toaletten så vi beställde nya packningar av Gert som Hanna hade med sig. Toamannen Micke kavlade upp ärmarna i Gray och nu är packningarna bytta och än så länge fungerar det som det ska, bra jobbat av Micke som stod ut med lukten under meckandet! Även i Gray låg vi i en hamn med båtuthyrning. I den här delen av Saone är det vanligt har vi märkt för nästan alla båtar vi möter är uthyrningsbåtar.

Större kanaler, mer trafik

Igår, 15/7 gick vi vidare och låg inatt vid en stadskaj i St Jean de Losne. På förmiddagen cyklade Micke till en Brico Marché och ordnade ny gas så nu är även gasförrådet fullt. Allt fungerar bra och vi kör nu på i 10-12 km/H och avverkar längre sträckor än tidigare och slussarna fortsätter att bli färre men samtidigt större. Över 200 slussar har vi nu tagit oss igenom och vi känner mer och mer att vi är på upploppet mot det stora havet. Igår fick jag ett väldigt roligt SMS av Cilla B, dom är i Italien och tar omvägen genom Frankrike och hälsar på oss på sin väg tillbaka till Sverige. Vi får se vart vi ses, men ses lär vi göra den 19/7!

Jag har tagit över

Strålande sol

Slussrekord som står sig och mikrovisit i Paris

21 slussar på en dag är nu vårt rekord! Och det kommer inte att förändras eftersom vi har avverkat sträckan med flest slussar. Nu har vi dessutom bytt kanal igen och glider nu fram på Saone. Här är det mycket färre slussar och man får köra fortare så nu kommer vi att kunna avverka lite längre sträckor. Men dagarna med många slussar har satt sina spår, vi är båda lite trötta i kroppen och jag har i ett par dagar haft värk i nacken och ena skuldran, men det är på väg att bli bra igen. Den 9/7 kom vi till en ort som heter Corre och hade tänkt att gå in vid en marina där men kanalen in till marinan var bara 1,6 djup. Vi gjorde ändå ett försök men kölen gick i botten och vi fick vända om. Som tur var fanns ytterligare ett ställe att lägga till på, så vi fick slussa upp en sluss och gå dit istället. I efterhand är vi glada för det för det var den hittills trevligaste hamn vi legat i! Tjejen som jobbade där pratade till och med bra engelska. Och det fanns duschar! Det vi nu efterlyser är en tvättmaskin, sedan jag och Frida kom har vi inte lyckats tvätta annat än i handfatet. Det är ju bra att det är så varmt för det går ju inte åt så mycket kläder och trosor och kalsonger är lätt att fräscha upp.

Hamntjejen i Corre hjälpte oss att boka en taxi till tidigt på morgonen den 10/7 för då drog vi till Paris på en mikrovisit.Taxin tog oss till grannstaden Vesol där vi hyrt en bil. Hanna kom flygande från Köpenhamn och vi mötte henne på flygplatsen. Bilresan tog 3,5 timme. Vi parkerade på flygplatsen och tog tåg till centrala Paris där vi såg Notre Dame och övre halvan av Eiffeltornet innan vi åt lunch och sedan tog oss tillbaka till flygplatsen och mötte Hanna. Frida var nog lite besviken på att vi inte såg hela tornet och att vi inte hann med någon shopping men det vägdes upp av att träffa Hanna igen. Efter midnatt kom vi tillbaka till Corre och Morabeza och vi somnade som stockar allihop. Igår, 11/7, gled vi så in i Saone. Och nu upplever vi det lugna kanalivet. Det är som sagt långt mellan slussarna och vi hinner slappa lite. När vi lämnade Vosges så lämnade vi även vår fjärrkontroll så nu är det nytt system som gäller ett tag. Innan slussen så hänger en vajer över kanalen och på den ett långt plaströr som man ska ta tag i och vrida runt för att aktivera slussen, väl inne så är det som förut, en blå stång som man ska lyfta uppåt.

Röret man ska vrida på för att aktivera slussen



Tankning är ju ett problem och igår var dags att fylla båten med våra två extradunkar. När vi gjorde det förra gången så hällde vi först över från dom stora dunkarna till mindre som vi sedan fyllde i båten. Det blev lite söligt och både Micke och jag luktade disel efteråt. Sedan dess har Micke gått och klurat på ett annat sätt att tanka på och igår skred han till verket och tillverkade en hävertpump som fungerade utmärkt! Så nu har vi diesel i tanken men inget i dunkarna och jakten på tankställe börjar igen.

När Hanna kom så hade hon med sig lite saker vi beställt av pappa så igår kväll lagade jag och Micke skylighten i kajutan vars ena fäste varit trasigt och vi tillverkade en ny bimini som ska testas och utvärderas idag (12/7). Förutom det hade Hanna med sig kaviar! Solen fortsätter att skina och det är ordentligt varmt på dagarna men det svalnar av under natten vilket är skönt. Men det är ingen idé att gå och lägga sig tidigt för då är det alldeles för varmt i båten. Igår körde vi om vår vän Skotten, hans båt går väldigt långsamt så tyvärr kanske vi inte kommer träffa honom mer men minnas honom kom vi göra. Han ska liksom vi stanna till i Lyon så kanske han kommer ifatt oss där. Det är märkligt hur dagarna och veckorna går, nu har jag och Frida varit här i fyra veckor redan. Eftersom vi hela tiden upplever nya saker och intrycken hela tiden varierar så går tiden så fort. Nu är kl 9.30 och alla andra sover fortfarande. Vi har gått upp ganska tidigt hela tiden så jag tycker det är dags för framförallt kapten Micke att sova ut. Jag ska ge mig ut på baugette och vattenjakt. Ha det bäst!

Skottens båt

Manuell vridbro

Micke med döttrar



Biminiutveckling

360 meter över havet och 143 slussar avverkade

Solen tog verkligen kål på Micke och vi blev kvar i Charmes ytterligare en dag. Men inget ont som inte har nåt gott med sig, vi kunde bunkra mat och massor av vatten och jag och Frida kunde äta mer god hallonglass. Den 5/7 gick vi vidare med vår modifierade bimini uppe. Det blev en lång dag och vi gjorde dagsrekord i slussar, 16 stycken. Sträckan var ganska tråkig och det var så där
retfullt långt mellan slussarna att vi aldrig kunde koppla av. Mellan två kunde vi fixa lunch, mellan nästa kunde vi med nöd och näppe käka, och mellan nästa röja undan. Det fanns inte många ställen att lägga till vid så vi fortsatte längre än vi först tänkt och fick till slut ligga strax utanför Epinal, vid VNF-killarnas bas, typ. Där träffade vi en skotte som vi stött på tidigare. Han har farit runt på kanalerna i fem år utan karta och verkar hur nöjd med livet som helst. Han har en stadig båt med disesltankar på taket och gasoltuber på akterdäck. En ganska ful men stadig stålbåt. På sitt fördäck har en trädgårsstol med breda armstöd och där har han monterat en joystick så han kan sitta där och styra båten. I vilket fall så skulle han åt samma håll som oss så idag (6/7) slog vi följe, vi först och han efter. Som tur är så har det varit lite svalare idag och det är vi tacksamma för eftersom vi
tillsammans med skotten tog oss upp för 15 slussar under dagen, slussarna låg så tätt så att vi han lagom ut ur den ena innan det var dags att förbereda för nästa. Det var helt galet. När vi tillslut gjort alla slussarna så var vi så högt över havet som vi kommer på den här resan, resten är nerför! Nu "rullar" vi ner mot medelhavet. Vi är nu 360 meter över havet och har tillsammans
avverkat inte mindre än 143 slussar utan en skråma på finaste Morabeza. Nu ligger vi i Girancourt har har firat med bad och en flaska Cremant, det var vi väl värda. Det frestar på att slussa och både jag o ch Micke är helt möra ikväll. Innan vi lade till här så gjorde vi dagens sextonde sluss och den gick nerför precis som alla andra vi har framför oss!

Vi har i flera dagar varit utan bade telefon och internet så ha överseende med att det är viss fördröjning.

Modifierad bimini

Mitt slusskit, handskar, kikare och fjärrkontroll

En av alla slussar

Njuter efter ett bad då vi nått "toppen"

Firar med Cremant!

Sista dagsljuset