Delfiner, nattvakt och framme

Måndag 8 augusti gav vi oss av ifrån Alcuida och det blev en lång dag runt Mallorcas norra udde och vidare söderut längs västkusten ner till Dragonera där vi ankrade för natten. Vi åkte längs västkusten när vi åkte till Port Soller för några veckor sedan och även på väg tillbaka senare. Det var alltså tredje gången gillt längs den delen och också tredje gången gillt att runda norra udden Formentor. Runt den så har det varje gång varit samma sak, ett tu tre så går "havet bananas" och det rullar och far helt ologiskt. Vi hade såklart berättat det för pappa och det hela började lugnt och han trodde vi överdrivit, men icke. Precis som vi sagt så satte det igång och höll i sig tills vi kommit en bit förbi.

Hej då Alcudia

Plötsligt hander det vid Formentor

 Dagen blev lång men till slut ankrade vi vid ön Dragonera vid Mallorcas västra utpost, sista utposten innan Ibiza. Det var en härlig kväll och vi låg utmärkt med vårt ankare hela natten. Vi kom fram sent och var trötta så det blev en tidig kväll.


För ankar vid Dragonera

Solhatt eller slokhatt

Där borta kommer dom!

Dagen efter blev ytterligare en lång nästan vindstilla dag på havet på vår väg mot Ibiza. Frida och jag fördrev tiden med att sitta på fördeck och bland annat locka på delfiner, och plötsligt ser jag något långt bort som rör sig på vattenytan och Frida och jag funderar ett ögonblick på om det är fåglar men då börjar dom simma mot oss och vi inser att det är en hel flock delfiner. Extas utbryter ombord och Micke har sinnesnärvaro att filma dom. Efter att ha hälsat på oss och simmat med en bit så simmar dom vidare och lämnar oss med ett oförglömligt minne.



br />

Fula San Antoni

Vi hade inte bokat någon hamn på Ibiza så under dagen övervägde vi att köra på och bara fortsätta över nästa stora vatten till fastlandet men öl och vatten var nästan slut så det var lite krisläge och dessutom såg väderleksprognosen inte lovande ut. Alltså beslöt vi att lägga oss för ankar i viken utanför staden San Antoni. Av alla ställen vi besökt var detta verkligen det fulaste och mest ocharmiga, ett praktexempel på överexploatering men men vi låg bra med båten iallafall. Micke som fått till namnet Pholman, lustläste vind, väder och vågprognoser och tyvärr insåg vi att vi måste stanna kvar hela nästa dag för att sen ta nya tag. Natten till 10 augusti rullade ett oväder in som sen höll i sig nästan hela dagen, regn, blixt och åska. Vi var alla lite dämpade när vi insåg att vi skulle bli kvar och väntan på annat började vi söka flygbiljetter hem. Helt uppenbart är det inte bara vi som ska hem till skolstart, svårt att hitta biljetter och dessutom var dom svindyra. Humöret blev ju inte bättre av det precis. Eftersom vi hade öl och vattenbrist sjösatte vi jollen och Micke och jag åkte in mot "stan" för att handla. Motorn, en trotjänare i familjen Palmquist sedan 1992, och som fungerat perfekt hela sommaren, väljer att lägga ner verksamheten just denna dag. Tur att vi tog med årorna. En blixtvisit blev det i San Antoni och på den korta tiden fick vi i princip alla fördomar om Ibiza bekräftade. I tilltagande regn rodde vi sen tillbaka till Morabeza och väntade ut ovädret och humöret steg under eftermiddagen.

Igår, den 11 augusti var väderprognoserna på vår sida och vi lättade ankar kl 09.15 mot Torrevieja en sträcka på ca 110 sjömil och som beräknades ta ca 22 timmar. Dagen förflöt väl och vi var alla på gott humor och timmarna rullade på med hissade segel. När natten närmade sig gjorde vi ett vaktschema för natten, 4 timmar vakt/2 timmar vila med pass om gick omlott så att vi alltid var två som var vakna. Framåt natten rullade dyning och vi fick ta ner seglen och stånka motor. Micke och jag fick plötsligt se ett fenomen i vattnet som vi först inte förstod vad det var men efter lite googlande förstod vi att det var mareld. Tyvärr tog jag ingen egen bild men så här såg det ut.

Frida hängde med på vakt fram till midnatt sen sov hon resten av natten. På grund av dyningen så rullade vi ganska mycket och ingen av oss kunde sova särskilt gott på våra två timmar men vi fick lite vila iallafall. Magiskt vackert när solen gick ner på styrbord och månen upp om babord. Halvmånen lyste upp vår väg till en början men sen täcktes den av moln. Timmar innan vi var framme kunde vi se Torrevieja framträda i fjärran och sakta men säkert närmade vi oss. Kl 06.30 lade vi till vid samma plats som Micke och pappa lämnade för 2 månader sedan. En sista landarwhiskey innan sänggång. Dagen idag har vi tagit det lugnt men nu fram på kvällningen har vi piggnat till. Nu blir det packning och båtfix innan det är dags att åka hem. Uppdaterad karta, antalet sjömil mm och ytterligare reflektioner kommer vid ett annat tillfälle.

Gert filosoferar

Frida har spunk under nattvakten

Häng med Nybergs, Palma och förstärkt besättning

Micke, Frida och jag låg kvar i San Pere / Sant Pedro till den 28 juli då vi kastade loss och korsade Alcudiabukten för att lägga till vid Alcudiamar i Alcudia. På vägen dit ankrade vi för bad och lunch och det var härligt. Dagarna i San Pere var lugna och sköna och vi njöt av bad vid en fin liten strand 2 minuter från båten. Vi fick en bra plats i marinan och har nära till bad, shopping och restauranger.


Stranden i San Pere

Ankringsbad utanför Alcudia



Varmt i Alcudia, Micke riggar vindfångare

 
Den 29 sent på kvällen kom äntligen familjen Nyberg. Deras hotel/lägenhet låg ca 2,5 km från marinan så Palmquistarna tog en kvällpromenad och mötte upp för drink på deras hotell. Jättekul att träffa dom! Allra roligast tyckte nog Frida som äntligen fick sin dator och dessutom blev födelsedagsuppvaktad av Nybergs med ett SIMS 4.

 

Tillsammans med Nybergs fick vi några lata stranddagar men också lite segling. 31 juli drog vi iväg på en lunchtur där vi ankrade för bad och lunch på samma ställe där vi stannat på vägen hit.

 

En kväll tog vi oss upp till Nybergs för drink på deras balkong och middag på "Dollar Street". Tingeltangelbutiker och restauranger på löpande band, en intressant upplevelse kan man väl saga. Palmquistarna som är lite eremitiskt lagda fick nästan en överdos, men vid gott humör och trevligt sällskap gjorde vi oss en bra kväll.

Familjen Nyberg



 



Den 3 augusti lämnade Nybergs sitt hotell och flyttade in för ett dygn med oss på båten. Ett bra sätt att testa familjesammanhållningen och tålamodet. Vi passerade alla testet och fick ett mycket bra dygn tillsammans på den lilla ytan. På dagen drog vi iväg tvärs över bukten för ankring, bad och lunch. Det blåste ganska mycket så vi fick rejäl segling med Lukas vid rodret.

Styrman Lukas



Frida och Set kollar att ankaret sitter som det ska

Fredrik övervakar badet

Pasta med pesto

 Mitt på dagen den 4 augusti kom pappa tillbaka till oss. Han kom mitt på dagen så fick hela eftermiddagen och kvällen tillsammans innan vi Palmquistar och Nybergarna gav oss iväg till Palma. Marie hade bokat en buss som skulle ta oss den ca 60 minuter långa resan. Vi förväntade oss en liten minibuss men istället kom en buss för ca 40 personer och hämtade oss och vi brast alla ut i gapskratt. I vilket falls om helst kom vi fram till hotellet i Palma tog en GT i baren och sen var det god natt. Pappa var kvar hos Morabeza medan vi gjorde Palma i ett par dagar. Den 5 augusti tog Fredrik och Micke med sig barnen till ett vattenland utanför stan och jag och Marie tog en långpromenad på Palmas gator. Lunchstoppet mitt i stan bjöd på god macka men resans sämsta sangria, vi blev lite flamsiga ska jag ärligt säga.

Marie mitt i Palma

Sämsta (men gladaste) sangrian

På kvällningen kom pappa med bussen in till Palma och vi åt middag i hamnen tillsammans allihop. Vi åt på ett ställe där vi ätit tidigare och varit nöjda men den här gången höll dom inte måttet tyvärr. Men vi blev mätta och notan stämde iallafall. Pappa åkte tillbaka till Alcudia och Morabeza och vi andra avslutade en bra dag med GT i hotellbaren. Dagen efter var det Fredriks födelsedag och vi uppvaktade vid frukosten. Det var det också dags för Nybergarna att åka hem. Vi hängde vid poolen på förmiddagen innan det var dags för dom att åka till flygplatsen och för oss att ta bussen till Alcudia. Vi tackar Nybergs för härliga dagar tillsammans!

 

Idag var det meningen att vi skulle kasta loss och börja resan tillbaka till Torrevieja men vi avvaktar till imorgon eftersom det blåser för mycket. Sista dagarna har  det varit något svalare och mer vind. Micke laser väder, vind och dyningsprognoser och slutsatsen är att det är väldigt svårt att dra några slutsatser och vara säker på hur det blir. Dagarna här i Alcudia har varit mycket bra men nu känner vi alla att det är dags att kasta  loss och börja vår resa hemåt.

 

Av all shopping och allt hallaballoo här i Alcudia var bungyjumpen det som tilltalade Frida mest,

 

 



 

 

 

 

 

 

 

 

 





Födelsedag!

Dagarna går och det har blivit allt varmare här. Framför allt så är skillnaden att den riktigt heta perioden på dagarna har blivit längre. Det är ordentligt varmt redan vid 10-tiden och sen blir det varmare och varmare fram till ca 15-tiden då det går ner en aning. Sakta svalnar det sedan av tills solen går ner och fram emot 22 så blir det riktigt behagligt. Skönt att vi kan bada nästan när som helst var vi än är, många sköna svalkande bad har det blivit.

Vår trampbåtsutflykt i Port Soller blev inte med den fina svanbåten vi spanat in utan med en av dom fulaste båtarna dom hade. Det höll på att bli ett kollektivt sammanbrott men till slut gick det bra och vi fick en roligt timme i båten. Båten hade rutchkana från taket och både jag och Micke vågade åka till Fridas glädje.

Månen går upp över Port Soller

Den 19 juli lämnade vi Port Soller och gick till Bon Aire. Under dagen snurrade vinden och jag tror det blåste från alla väderstäck. Vindarna här nere är verkligen omväxlande och det har blivit mer motorgång än vad jag trodde att det skulle bli. En annan sak som är ovant för oss är dyningen. Man vet aldrig hur hög dyning det blir och aldrig när den kommer. Micke kollar prognoser men vår slutsats är att det är väldigt omväxlande och att man aldrig kan vara riktigt säker på hur mycket dyning det blir, hur stark vind det blir eller från vilket håll vinden kommer. Bon Aire var en jättetrevlig liten hamn, egentligen en båtklubb med några få gästplatser. I anslutning till hamnen fanns en trevlig restaurang som vi käkade på, paella för alla. Straxt utanför hamnen låg ett klippbad där vi hängde och tog sköna bad den 20 juli. Vi äter ganska mycket ute men lagar också en hel del mat hemma i båten.

Kapten kockar

Vår utsikt från Bon Aire

 

21 juli gick vi vidare till Cala Bona och även här fanns härligt bad nära båten. Det var fullt av hotell och restauranger längs hamnpromenaden men på eftermiddagen när vi kom fram och åt lunch på ett av ställena så var det helt folktomt. När kvällen kom var det rena motsatsen, fullt med folk och "hallaballoo" Roligast hade vi åt ett "pojkband" i 35-årsåldern som körde en show på ett av hotellen. Vi åt gott i båten och tog sen en promenad och dagen avslutades med en drink på en av barerna.

Dagen angjorde vi Porto Cristo igen och det var lika mysigt som sist vi var här, fast betydligt mycket mer folk. Det märks överallt att turistsäsongen pikar nu. Den 23 juli gjorde vi ett nytt försök med Drakgrottorna (dit vi gick med Möllers fast då var det fullbokat). Den här gången hade vi köpt biljetter på nätet så det var inga problem. Det var verkligen superhäftigt, har ni möjlighet så gör ett besök där. Man fick inte fota där så tyvärr så har jag inga egna bilder men kolla gärna på deras hemsida.

http://www.cuevasdeldrach.com/en/

I hamnen låg det två andra svenska båtar och lustigt nog så hade alla legat i Torrevieja under vintern. Eftersom vi stannade några dagar så passade vi på att lämna in kläder, lakan och handdukar på tvätt. Att lämna in skitigt och hämta ut rent för 21 euro är verkligen lyxigt.


24 juli och äntligen födelsedag!!!
Så kom äntligen Fridas 11-årsdag, som hon har längtat. Kvällen innan hade vi blåst ballonger som jag och Micke pyntade båten med på morgonen, 11 stycken vi masten och 4 i aktern. Det blev väldigt fint men innan lunch hade nästan alla smällt, tror inte dom tålde värmen. Frida hade natten till sin födelsedag övertagit kaptenskojen så vid 9-tiden var det sång och paketöppning i akterruffen. Frida fick flera småpaket som vi köpt här och också en mugg och en tröja från mormor och morfar. Finalen skulle bli ett email med en länk till en dator som vi beställt till henne men som kommer med min syster den 29 juli. Men vi hade problem med internetuppkopplingen så det blev inte som vi tänkt men det blev bra iallafall och Fridas dag började mycket bra.

 

Efter uppvaktandet gjorde vi pannkakor och sen gick vi på marknad på torget, efterföljt av glasspaus. Mitt på dagen var det dags för masthissning av födelsedagsbarnet, hon satsade på masttoppen men stannade en bit nedanför så hon har en bit kvar till nästa år.

Bästisen Lova i luren

En av anledningarna till att vi firade hennes dag i Porto Cristo var att Frida önskat middag på Quince där vi varit tidigare. Återigen åt Frida pasta med tomatsås och vi fick en trevlig kväll som vi sen avslutade med ett glas bubbel och barnsangria i sittbrunnen.

 

Igår gick vi vidare upp längs kusten igen och på eftermiddagen lade vi till i Colonia Sant Pere i Alcudiabukten. Även här är det en båtklubb som hyr ut lediga platser. Av det vi hittills sett är det en fin liten ort och även här har vi nära till bad. På vägen hit ankrade vi för lunch och bad. Det var första gången vi tre ankrade och det gick bra. Idag blir det en lugn dag och vi ska försöka hitta badskor till alla eftersom det är ganska stenigt och vasst på stranden. Den 29 juli kommer alltså min syster Marie med familj och det ser vi fram emot, särskilt Frida som då får sin dator.

James Bondperioden fortsätter och ikväll ska vi se slutet av Moonraker.

Precis till höger ankrade vi och badade

"Titta drömmande på varandra" sa Frida

Bilutflykt och mycket dyning

Onsdagen den 13 juli så drog vi iväg på förmiddagen i en Opel Corsa som vi hyrt. Färden gick upp upp upp genom Tramuntanas bergskedja. Otroligt vackert, högt och slingriga vägar. Frida tyckte till en början att det var lite obehagligt men det gick över under dagen. Vi bestämde oss för att åka till Soller för att äta lunch. Kissnödiga och hungriga och med ett svajigt humor kämpade Micke med att köra runt på de labyrintliknande gatorna i jakt på parkering. Det var verkligen en utmaning,,,till slut så hittade vi en och sammanbitet tog vi oss till torget och lunchade och kissade på första bästa ställe. Det var dålig service men ok mat. Soller var annars en fin stad men det var väldigt mycket folk vilket det antagligen alltid är men just denna dag lite extra eftersom vädret var lite sämre än tidigare så vi antar att manga gjorde utflykter i stället för att ligga på stranden. I kartan vi fått med bilen gjordes reklam för ett stort outlet centrum så vi bestämde oss för att åka dit och shoppa loss! Men det blev lite fiasko, vi tyckte inte det var så bra så vi beslöt att åka till vårt hotell.

Höga berg och djupa dalar

Finca Dalt Murata låg på centralslätten straxt nedanför bergskedjan och var en häftig stenbyggnad med stor innergård. Vi fick en tvårummare så vi hade gott om plats. Inredningen var annorlunda med stora porträtt och allehanda bilder på väggarna överallt. I våra rum var det sjötema med bland annat uråldriga sjökort på väggarna. Här fanns varken restaurang eller bar men en kyl med dricka. Vädret var som sagt inte jättebra utan lite regntungt och kyligt men Frida och jag var såklart tvugna att prova poolen. Poolområdet var helt ok men som resten av stället så skulle det behöva lite omtanke och uppiffning. Lite synd att dom inte lagt lite extra krut på att få till det där lilla extra när förutsättningarna var så bra. På kvällen tog vi bilen in till närliggande orten Alaró och åt middag på det fina torget mitt i stan. Det var faktiskt lite kallt och Frida fick den sämsta Carbonaran någon av oss någonsin käkat så hon och jag delade på min schnitzel istället.

Innergården på Finca Dalt Murata

 Den 14 juli gav oss ut på vägarna igen. Återigen upp i bergen för en fin tur.med ett fikastopp i den lilla lilla byn Orient uppe i bergen. Även denna dag var det kyligt och molningt. Efter gårdagens misslyckade middag så bestämde vi oss för att köra på ett säkert kort och åkte till den större orten Inca och gick där på Burgen King. Vi handlade lite småplock och hade sen middagspicnic på hotellrummet. På vägen tillbaka stannade vi till på vingården José L. Ferrer och handlade med oss lite gott att dricka.

Middag på rummet

Fredagen 15 juli åkte vi tillbaka till Puerto Pollenca och det kändes skönt att komma "hem" igen. En lugn kväll med hemlagad pizza i båten. Nästa dag var det dags att dra vidare igen. Vi hade ca 30 sjömil att avverka till Puerto Soller så vi gav oss iväg ganska tidigt. Vädret hade blivit bättre igen och det var klarblå himmel och strålande sol. Tyvärr var det också väldigt mycket dyning på havet så det rullade rejält och som om det inte var nog så blåste den lilla vind som fanns rakt emot oss så det blev motorgång hela vägen. Landskapet vi passerade var oerhört vackert med Tramuntanas bergskedja som slingrade sig fram.  Dyningen lade sig under eftermiddagen och vår ankomst till Puerto Soller skedde i lugnt väder under sena eftermiddagen. Vi kollade upp ett par restauranger på Tripadvisor innan vi gav oss iväg ut på stan. Den första vi hade fullt men den andra Ca´n Ribs hade plats och vi åt mycket gott, jag åt den godaste räksallad jag någonsin ätit. Nöjda somnade vi sen gott i båten.

Den lilla lilla segelbåten

Gårdagen blev lite av en mellandag med lugnt häng på stranden och i båten. Vi ligger på en lång flytbrygga ca 100 meter från stranden och strandpromenaden så läget kan vi inte klaga på. Det är full rulle i hamnen med gästbåtar och uthyrning av mindre båtar så det är full rulle och mycket att titta på. Det fina vädret håller i sig men skönt nog så var det ganska blåsigt. Vi har varit sugna på dumplings i flera dagar och vi hittade en kinakrog som hade det så vi köpte med hem till båten och avnjöt dom i sittbrunnen. Bonderan fortsätter och igår såg vi klart den första filmen med Roger Moore "Live and let die". Roger Moore och alla andra "Bonds" i all ära men Sean Connery ÄR James Bond.

Vi ligger till vänster

Båtlivet går sin gilla gång och vi tar det väldigt lugnt. Det är skönt att ta en rejäl tur på havet för att sedan stanna i några dagar i hamn så vi hinner se oss om lite grann. Den 22 juli har vi planerat att återigen ta oss till Porto Cristo för att fira Fridas födelsedag men om vädret och vindarna håller med återstår att se. I morgon har vi tänkt att lämna Puerto Soller och under dagen får vi ha ett familjeråd och diskutera vart vi ska ta vägen. Först idag väntar trampbåt (i form av en svan) och en tur med spårvagn till Soller (staden där vi var med bilen)

//Åse







Hetta och långsegling

Vi gick som sagt från Mahon till Ille de Colom där vi låg i två nätter. Det var så vackert så vi helt glömde bort att fota...Väl ordnade bojar i ett område mellan Menorca och ön Ille de Colom. Vackra stränder på flera ställen. Vi tog jollen och såg oss omkring och lyckades hitta en liten liten strand där vi var helt själva. Det var verkligen magiskt. Den 9 juli lämnade vi detta paradis och åkte tillbaka till Fornells, även där stannade vi i två nätter. Det är härligt att ligga på boj i en vik där man kan bada från båten! Och fast det är 6 meter djupt så ser det ut som om att båten står på botten! Fornells är känt bland annat för en speciell hummerstuvning som vi denna gång tog oss tillfälle att prova. Det var som en vällagad hummersoppa med stora hummerbitar i och det var väldigt gott. Vi kände oss dock lite taskiga mot Gert och Gun-Britt, vi borde ätit detta när dom var med.

Tillbaka i Fornells

 

Det har blivit allt varmare här, så varmt att det faktiskt är lite jobbigt, särskilt på nätterna då det är svårt att få ner temperaturen i båten. För första gången provade vi att sätta upp en "vindfångare" som fanns i båten när vi köpte den och den gör verkligen underverk!

Frälsaren Vindfångaren

Igår, den 12 juli, lämnade vi Fornells och Menorca och tog oss tillbaka till Mallorca. Micke och jag gick upp klockan 06 och tog en kaffe medan solen gick upp, det var så otroligt vackert. Klockan 07 kastade vi loss och spenderade dagen på ett lugnt och nästan vindfritt Canal de Menorca. Storseglet var hissat men det var så lite vind så gick med motorn igång. Lugn dag då "Helmer" (autopiloten) höll kursen fint. Vid tretiden angjorde vi Puerto Pollenca på Mallorcas nordvästhörn. Återigen ligger vi i en Ports IB hamn. Det är nära till både strand och shopping. Förmiddagen idag så ägnade vi oss alla åt båtvård. Micke och Frida tvättade däck, vindrutor och övrigt ute medan jag städade inne. När vi var klara (och väldigt varma och svettiga) åt vi lunch på stan och efter det hängde vi först på stranden och sedan i båten. Det är knappt att baden är svalkande, idag var det 29,8 grader...

Soluppgång över Fornells

Vem styr?

 

Medan vi njuter av livet är så får vi ovärderlig hjälp av dom där hemma. Även i år hyr vi ut vårt hus och mellan varje gästande så ska det städas och tvättas plus att nya gäster ska tas emot. Vi är väldigt tacksamma för er hjälp!

Imorgon har vi hyrt en bil och bokat ett hotell i två natter så vi ska se oss omkring på ön.

//Åse

Vacker utsikt i Puerto Pollenca

Besättningen krymper och del Toro

Cituadella hann vi inte se så mycket av då vi endast låg där en natt men intrycket var att det var en trevlig stad. Vi gick därifrån till Cala Fornells den 2 juli. En "jävla fin segling" fick vi! Det är väldigt vanligt här att man lagt ut bojar i vikar som man kan förboka vilket Micke hade fixat. När vi kom fram till Fornells var det så dags för mig att öva på att styra in mot bojen så Micke kan ta upp bojlinan och göra fast. Han är ju lite längre än mig och det är därför lättare för honom att nå linan. I vilket fall så gick det jättebra men när vi lagt fast såg vi att det stod max 8 meter på bojen så vi gjorde loss och jag fick öva en gång till. Bad, bubbel och charkisar blev det i eftermiddagsolen. Sommarens filmprojekt är James Bond. Vi har med oss alla filmer och jobbar oss igenom dom sakta men säkert. Vi är så trötta på kvällarna att vi bara orkar se en halv film i taget. Frida riggar och bäddar och vi andra kan bara slå oss ner i "bion". Vi får se om vi hinner igenom samtliga filmer innan sommaren är slut.

Frida fixar bubbel med mera

Redo för Bond

 Första natten i Fornells var den blåsigaste hittills och ingen sov särskilt gott i gungandet. Jollen sjösattes och vi tog oss in till staden som vi tyckete var väldigt trevlig, lugnt tempo och trevligt folk.Vi började planera så smått för Gert och Gun-Britts hemresa och jag och Micke hade kollat att det skulle gå en färja från Menorca till Palma och där hade vi bokat hotell för dom deras sista natt innan dom den 6 juli skulle ta flyget hem till Stockholm. Men det visade sig när vi kollade mer noga att den båten bara gick på söndagar. Så fick tänka om och hittade en färja som gick från Cituadella till Alcudia och därifrån kunde dom ta buss till Palma så det ordnade sig.

Skymning over Fornells

Morabeza i trygga händer

Den 4 juli gick vi sen vidare till Menorcas huvudstad den har två namn ett gammalt och ett nytt så det är lite förvirrande, det gamla namnet som verkar användas mest av befolkningen är Mao och det nya Mahon. Marinan ligger djupt inne i en vik och är helt ok men tyvärr ligger strandpromenaden med butiker och restauranger ganska långt ifrån. På kvällen tog vi iallafall en promenad och Gert och Gun-Britt bjöd på "sista natten med gänget middag". Micke osm är den stora fixaren hade bokat en hyrbil så på förmiddagen den 5 juli kom en kille till marinan med bilen. Väldigt smidigt att få bilen levererad hit och även lämna den här, stort plus för det! Menorca är en väldigt liten ö så det tog oss bara ca 45 minuter att åka tvärs över den Cituadella där vi vinkade av Gert och Gun-Britt.

Mönstrar av i Mahon

Tack för dom här veckorna!

På vägen hade vi sett ett zoo mitt på ön så vi tre som blev kvar åkte dit och hälsade på ormar, getter, apor, rovfåglar och många andra djur. När vi ändå hade bil så ville vi se oss omkring på ön och också uppleva något annat än båtlivet så vi hade bokat en natt på Maxani Gran, ett hotell med bara 10 rum och där man fick laga middag själv. Det var underbart fint och välordnat. Stort fint välutrustat kök, bar där man fick ta vad man ville och skriva upp på en lapp så man kunde betala senare, pool och inte minst en underbar trädgård. Istället för att åka in till närmaste ort och äta så åkte vi och handlande och lagade mat på stället. Hotellet var en gammal gård som paret som hade det hade lagt ner mycket tid, pengar och kärlek på att rusta upp och dom hade verkligen lyckats. En hel del mark hörde till och där ute gick får och två åsnor som man kunde gå ut och hälsa på. Micke blev bästis med åsnorna och jag och Frida kallar honom nu Donkey-Mike.

Herr Nilsson

Grillning på fina Maxani

Vi sov gott och åt sen en god frukost som hotellet ordnade innan vi sade hej då till åsnorna och drog vidare på roadtrip. Vi åkte upp till Menorcas högsta topp, 357 meter,  och därifrån såg man verkligen hela ön inklusive fina viken i Fornells där vi legat bara ett par dagar tidigare. Därefter åkte vi till sydostspetsen, Punto Prima, där vi tog lunch och badpaus. Sista stoppet på vår utflykt var på Bodega Binfandel, en vingård straxt utanför Mahon. En kort vandring bland vinrankorna och sen en titt i vinkällaren innan provning med tilltugg. Frida hade såklart urtråkigt men Micke och jag tyckte det var jättetrevligt och vi köpte såklart med oss några flaskor som vi ska njuta av vid tillfälle.

Utsikt över Cala Fornells från del Toro

Trötta och nöjda kom vi sen tillbaka till båten igår kväll. Frida som hittills bott i förpiken ville skaffa sig en tvårummare nu när mormor och morfar åkt så hon bäddade iordning morfars koj och har nu kajutan som sovrum och förpiken som garderob och mysrum. Vi åt sedan en enkel middag i båten och avslutade med första halvan av "You only live twice." Nu ska vi snart äta frukost för att sedan göra klart skepp och dra vidare till nästa boj i Ille de Colom där vi planerar att stanna ett par dagar.