Örnen har landat!

Så där ja. Då var vi framme i Torrevieja och Marina Salinas som var slutmålet för den sommarens äventyr. Känns lite lätt overkligt att ha tagit sig ända hit med Morabeza. Det har på alla sätt varit en fantastisk resa, som Åse beskrivit så bra i ett tidigare inlägg. Det kommer ta ett tag att smälta. Det var 14 veckor sedan vi kastade loss från Gålö i 8 grader och regn. Sedan dess har Morabeza färdats dryga 2300 sjömil, tagit sig genom 244 slussar som fört oss 360 m upp och sen ner igen och besökt runt 65 olika hamnar. Nu återstår några dagar med att förbereda Morabeza för vintervilan i vattnet här på marinan – serva motorn och tvätta bort allt salt som samlar sig överallt! Sen kommer vi förhoppningsvis ner ett par gånger under höst och vinter och bor i båten och kanske tar några kortare turer. Börjar redan se fram emot nästa säsong då vi ska utforska de baleariska öarna – Ibiza/Formentera, Mallorca och Menorca. Kanske också dra vidare österut till Korsika och Sardinien och ta vinterhamn där.

Vädret har varit fantasktiskt (ber om ursäkt om jag strör salt i sår – jag har förstått att vädret i Sverige varit sådär...) även om vindarna har varit emot i stort sett hela tiden. På hela tiden har vi haft vinden akter om tvärs ett dygn på Nordsjön och två halvdagar i Medelhavet, annars emot. Men vad gör det egentligen? Speciellt här i Medelhavet när vinden och sjöstänk bara ger skön svalka.

Jag har funderat en del på varför jag gillar det här sjö-nomad-livet så... Det är nog en kombo av flera saker:

Frihetskänslan att kunna segla över hav är svårslagen. Bara att veta att man kan ta sig på egen hand vart som helst i världen – även om man kanske inte gör det. Att ha allt man egentligen behöver i det lilla formatet av en båt. Kanske utmanar det här livet mitt kontrollbehov på ett positivt sätt – väder och vind regerar alldeles oavsett hur mycket man planerar.

… vad vet jag, och så är jag ju båt- och vågnörd.

Nu får Morabeza vila sig ett tag. Tror hon trivs med att vara tillbaks i Medelhavet. Som en ödets ironi så klarade vi hela resan utan en enda skråma på båten för att i den sista tilläggningen kvadda en mantågsstötta. Väntekajen här på Marina Salinas hade en idiotiskt placerad fenderlist placerad alldeles för högt för vanliga båtar, så våra fendrar hamnade under listen, 10 m/s i sidan tryckte in båten så att kajens list tryckte mot en måntågsstötta så att en bit av relingslisten sprack. Jag har hunnit lugna mig nu. Shit happens.Tur att svärfar är båtsnickare.

Fenderlist from hell ;-)

På fredag flyger vi hem. Dags att ta tag i Yrkesliv version 4.0. Det ska också bli kul - vad det nu blir.