Örnen har landat!

Så där ja. Då var vi framme i Torrevieja och Marina Salinas som var slutmålet för den sommarens äventyr. Känns lite lätt overkligt att ha tagit sig ända hit med Morabeza. Det har på alla sätt varit en fantastisk resa, som Åse beskrivit så bra i ett tidigare inlägg. Det kommer ta ett tag att smälta. Det var 14 veckor sedan vi kastade loss från Gålö i 8 grader och regn. Sedan dess har Morabeza färdats dryga 2300 sjömil, tagit sig genom 244 slussar som fört oss 360 m upp och sen ner igen och besökt runt 65 olika hamnar. Nu återstår några dagar med att förbereda Morabeza för vintervilan i vattnet här på marinan – serva motorn och tvätta bort allt salt som samlar sig överallt! Sen kommer vi förhoppningsvis ner ett par gånger under höst och vinter och bor i båten och kanske tar några kortare turer. Börjar redan se fram emot nästa säsong då vi ska utforska de baleariska öarna – Ibiza/Formentera, Mallorca och Menorca. Kanske också dra vidare österut till Korsika och Sardinien och ta vinterhamn där.

Vädret har varit fantasktiskt (ber om ursäkt om jag strör salt i sår – jag har förstått att vädret i Sverige varit sådär...) även om vindarna har varit emot i stort sett hela tiden. På hela tiden har vi haft vinden akter om tvärs ett dygn på Nordsjön och två halvdagar i Medelhavet, annars emot. Men vad gör det egentligen? Speciellt här i Medelhavet när vinden och sjöstänk bara ger skön svalka.

Jag har funderat en del på varför jag gillar det här sjö-nomad-livet så... Det är nog en kombo av flera saker:

Frihetskänslan att kunna segla över hav är svårslagen. Bara att veta att man kan ta sig på egen hand vart som helst i världen – även om man kanske inte gör det. Att ha allt man egentligen behöver i det lilla formatet av en båt. Kanske utmanar det här livet mitt kontrollbehov på ett positivt sätt – väder och vind regerar alldeles oavsett hur mycket man planerar.

… vad vet jag, och så är jag ju båt- och vågnörd.

Nu får Morabeza vila sig ett tag. Tror hon trivs med att vara tillbaks i Medelhavet. Som en ödets ironi så klarade vi hela resan utan en enda skråma på båten för att i den sista tilläggningen kvadda en mantågsstötta. Väntekajen här på Marina Salinas hade en idiotiskt placerad fenderlist placerad alldeles för högt för vanliga båtar, så våra fendrar hamnade under listen, 10 m/s i sidan tryckte in båten så att kajens list tryckte mot en måntågsstötta så att en bit av relingslisten sprack. Jag har hunnit lugna mig nu. Shit happens.Tur att svärfar är båtsnickare.

Fenderlist from hell ;-)

På fredag flyger vi hem. Dags att ta tag i Yrkesliv version 4.0. Det ska också bli kul - vad det nu blir.

Valencia – Toplessbrudar och japanska turister

I slutet av 80-talet spelade jag i ett band som hette ”Mysteriet med dom rytmiska rubinerna” (jo, band kunde ha såna namn på 80-talet). En av våra allra bästa låtar var ”Toplessbrudar och japanska turister” (finns på vinyl – singel och på LP för den som vill höra själv). Den låten började snurra i min skalle under vårt korta besök i Valencia. På stranden – där jag och svärfar Gert hann med ett svalkande bad – fullkomligt kryllade det av toplessbrudar. Och på strandpromenaden av japanska turister. Tyvärr kändes det inte bekvämt att fota vare sig toplessbrudar eller turister så ni får klara er med en bild på ett jättefint sandslott.  

Bedagad Whitbread-dam söker hen med ordnad ekonomi

Mellan Barcelona och Valencia tog vi natthamn i Burriana, i en marina som heter Burriananova. Stor fin marina, men knappt några båtar. Därav låga priser. Här hittade vi en lätt bedagad skönhet vid namn Merit. Merit byggdes 1988 för Whitbread-racet -89/90. Hon har med andra ord kappseglat jorden runt mot legendariska båtar som Steinlager 2.

Merit är till salu och ser allvarligt talat lite ledsen ut. Av döma av musselodlingen på rodret så var det ett ganska bra tag sedan hon fick klyva några Medelhavsvågor. Ni får henne – en havets gasell, en riktig klassisk kappseglingsmaskin – för 160.000 EUR enligt annons. Minus det ni kan pruta ner – vilket borde vara en del med tanke på att ingen seglar henne. Om jag inte hade varit en sån där ”gillar-långseglings-båtar-från-Orust” så hade jag lagt ett bud direkt, en kvinna som hon förtjänar ett bättre öde.

Vi gjorde det!

Nu har Frida och jag lämnat Morabeza för den här gången och är tillbaka hemma i Enskede igen. Vi hade härliga dagar i Barcelona innan mamma, Frida och jag lämnade Micke och min pappa Gert och åkte hem. Båtklubben Reail Club Maritim de Barcelona där vi låg var en väldigt trevlig båtklubb med bland annat pool, bar, trevlig personal och sist men inte minst låg den mitt i stan. Från poolen hade man utsikt över hamnen, Columbustatyn och början på La Rambla åt ena hållet och åt andra hållet såg man hamninloppet och det stora köpcentrumet MareMagnum. Vi shoppade, åkte turistbuss och gick på La Rambla. Sista dagen, alltså igår, gick vi alla på Aquarium de Barcelona innan Micke och Frida åkte linbana över hamnen.. Jag har aldrig tidigare varit i Barcelona men en sak är säker, jag har inte varit där för sista gången. Kl 17,00 var det så dags för "tjejerna" att mönstra av. Resan hem gick bra och idag har det för min del infunnit sig ett slags vakuum. Det känns overkligt att ha varit hemifrån i 9 veckor och upplevt så mycket och helt plötsligt vara hemma igen och förbereda sig för vardag. Naturligtvis känns det extra tomt eftersom Micke är kvar och hans äventyr fortsätter ännu ett par veckor.

Frida älskar akvarium

Båtklubben med Columbus och La Rambla i bakgrunden

Straxt innan avfärd för tjejerna

Innan jag åkte hade jag väldigt svårt att föreställa mig vad jag skulle uppleva och nu i efterhand har jag svårt att förklara vad jag upplevt. Före avresa hade jag en massa frågor som till exempel hur skulle det vara att bo på båten så lång tid? Hur f*n går det till när man slussar? Vad kommer Frida tycka? Går det att göra sig förstådd i Frankrike utan att kunna franska? Kommer vi nöta för mycket på varann genom att vara så nära så länge? Och många fler.

Det är ju ingen hemlighet att Micke är den som är seglaren av oss två. Men jag gör så gott jag kan och försöker hjälpa till och önskar att jag var bättre på att både segla och navigera. Hade jag varit tryggare och mer kunnig kanske sommarens planering hade sett annorlunda ut, då kanske alternativet att segla utanför Frankrikes kust hade varit aktuellt. Nu blev det kanalvägen och det är jag verkligen glad för av flera skäl. Dels har vi sett och upplevt så mycket men framförallt för att jag har kunnat vara mer delaktig i planering och kartläsning. På kanalerna mäts avstånd i km och hastighet i km/h och det finns liksom inte så stora möjligheter att "navigera" fel på en kanal. Det är lite mer likt att köra bil och det både gillar och kan jag så jag har känt att jag varit till mer nytta än vad jag är när sjökorten rullas ut.

Jag har lärt mig så mycket under dom här veckorna och är så tacksam över att vi lyckades med vår planering och att vi vågade, kort sagt att alla bitar föll på plats. Vi har träffat många trevliga människor, tagit oss fram genom ett land utan att kunna språket (och knappt någon pratar engelska) och att slussa är vi närmast experter på. Vi bet ihop när masten inte kom, vi tog oss ut i Medelhavet, vi fick till det så våra stora barn kom och hälsade på, Fridas 10-årsdag firades med bästa vännen ombord, mina föräldrar kom och seglade med oss i Medelhavet. Men det starkaste jag bär med mig är lyxen att få vara tillsammans med Micke och Frida under så lång tid och känna att vi alla njuter av varandras sällskap. Nästan ingen stress, få måsten och mycket lugn och harmoni. Jag har aldrig varit så förtjust i måsten eller rutiner men finner ändå en viss trygghet i vardagens gilla gång och det faktum att det är så vårt liv ser ut. Att helt få byta ut det för ett par månader har varit helt underbart. Vardagslivet är ganska inrutat och det är sällan vardagen bjuder på överraskningar, att byta det mot att nästan varje dag tvingas gilla läget och ta det som det kommer, det har jag gillat. Att nästan varje eftermiddag/kväll närma sig en ny hamnplats och fråga sig, hur ser det ut, finns butik, vad kostar det, finns el och vatten, finns det plats för oss, det är väldigt annorlunda. Samma sak har gällt slussarna, nästan ingen är den andra lik så även om vi gjort många har det varit en ny utmaning nästan varje gång.

Några exempel på skillnader mellan vardag och sommaren 2015:

Vardag
Nästan alltid väckarklocka
Massor av (onödiga?) prylar
Stor garderob (men aldrig nåt att ta på sig)
Veckohandla, handlar helst på Willys eller Bea för där hittar jag
Alla tre i familjen går i "egna cirklar" på morgonen, aldrig frukost tillsammans
Det finns alltid vatten i kranen
Internet, i princip alltid tillgängligt
Tvättmaskin
"Nej, jag är inte sugen på köttfärssås, jag åker ner och köper ägg till en Carbonara istället"
Känner sig som vinalkis om man tar ett glas mitt i veckan
Nån i familjen är på väg, till jobb, möte, skola, träning, rep, dans mm
Spenderar väldigt lite tid utomhus
Vänta, jag måste bara.....

Sommar 2015
Nästan aldrig väckarklocka
Man har det man behöver och har plats för
Alla kläder i en bag (och ändå alltid rätt kläder på mig)
Finns nån affär nära hamnen? Vad har dom där?
Vaknar utsövd och på gott humör, först en kopp kaffe sen frukosterar vi tillsammans
"Nu är vattentanken full, undrar när vi kan fylla på igen?"
Oj vad beroende vi är av internet! Men det mesta går att lösa även utan
Handfatstvätt funkar
"Jag köpte köttfärs, det blir köttfärssås"
Vin varje dag
Vi är på väg, tillsammans
Ute nästan varje vaken stund
Måste jag verkligen....

Kanske ganska självklara skillnader men för mig har dom blivit så uppenbara. Som sagt, jag är mycket tacksam för den här pausen från vårt vanliga liv och hoppas att vi får tillfälle till liknande upplevelser längre fram i livet. Det är jag säker på att vi kommer att få, fast inte i lika stora doser i första taget. Båten kommer att stanna kvar i Medelhavet, åtminstånde under det kommande året så tillfälle till härliga dagar i båten kommer inte att saknas. Micke och min pappa Gert gav sig idag iväg från Barcelona med slutdestination Torrevieja nära Alicante där Morabeza ska stanna i vinter. Gissningsvis tar det dom 5-7 dagar att komma dit, beroende på väder och vind och sedan ska dom göra i ordning båten inför vintern innan dom kommer hem till Sverige igen.

Tack Micke för att du såg till att vi köpte Morabeza, att du sålde in idén med kanalresan, för allt du tagit reda på innan vi åkte, all planering och för att du har tålamod med mig som har inte har så mycket båt/navigeringskunskap som du, Och tack till mig själv att jag aldrig tvekade om att följa med och för att jag gör mitt bästa och lär mig hela tiden. Och tack till ödet, turen, och alla andra omständigheter som bidrog till vi fick möjligheten att göra den här resan. Vi gjorde det!

Mot Barca!

Internetuppkoppling i Spanien är lika svårt att få till som i Frankrike har vi upptäckt så även om viljan har funnits att göra fler inlägg så har tekniken satt stopp. Tyvärr blev det inte någon date med Freddie och Anna men det tar vi igen hemma i Sverige under hösten. Sedan senaste inlägget har vi hunnit med tre hamnar, Port Vendres, L´Escala och Sant Feliu de Guixols. Port Vendres var en trevlig hamn som låg mitt i staden längst in i en skyddad vik. Seglingen dit var verkligen fin och det bjöds på både solstunder på fördäck och kryss i frisk vind. Vi stannade bara över natten men besöker gärna staden igen vid något annat tillfälle.

Västra Golfe de Lion, på väg mot Port Vendres

 

Nån timme efter att vi lämnat Port Vendres (12/8) lämnade vi även Frankrike och det var dags att hissa den spanska gästflaggan vilket naturligvis firades med bubbel och resturangbesök på kvällen, då vi åt en magisk paella. På väg mot vår första spanska hamn stannade vi för lunch i en underbart vacker vik, Port Llitgat, där det var förberett med bojar som man kunde ligga på svaj vid.

Men det kostade 15 EURO att lägga till tre timmar....Vi lunchade och badade och det var strålande väder. Viken ligger intill Salvador Dalis sommarhus som nu är museum. Frida hade under förmiddagen drabbats av hemlängtan och var på uselt humör men lite mat i magen och skönt bad gjorde susen. Vår första hamn i Spanien blev L´Escala, en mycket trevlig marina mitt i staden, nära till strand och lite shopping. Det föreföll som om orten är ett turistparadis för mest spanska turister men det var väldigt trevligt. Vi stannade i två nätter och fick på så sätt tid för bad, bunkring, shopping och sist men inte minst sjösatte vi jollen och hängde på motorn. Frida visade sig vara en hejare på att köra snurra. Fridas hosta har blivit bättre och bättre men istället har Micke blivit lite krasslig men det ska nog gå över. Det blev vår ditills dyraste natthamn, dom tog 69 EURO per natt. Men det är bara le,

se glad ut och betala.

Hola Espana!

Lunch och bad i Port Llitgat. Superklart vatten - 5 m djupt och man såg botten hur klart som helst.

Frida och Mormor

 

Lämnar l'Escala

 

Frida har blivit grym på att köra jollen med snurra.

 

Igår (14/8) drog vi vidare för en sista nattnamn innan slutmålet för mig, Frida och mamma, Barcelona. På förmiddagen gungade vi på i gammal dyning men den lade sig under dagen och på eftermiddagen drog vi fram i härlig medvind i strålande sol. Dagen var härlig och allt flöt på bra fram tills att vi närmade oss hamnen i Sant Feliu de Gruixols. När vi skulle jippa över bommen så gick

stoppen på storsegel-skotskenan sönder och delarna flög i vattnet. Vi fick iallafall ner seglet och fast bommen och utan vidare dramatik tog vi oss in i hamnen. Micke som var krasslig gjorde ett försök att hitta en båttillbehörsaffär men misslyckades och gick sedan och lade sig och mår idag mycket bättre. Under tidiga kvällen drog ett regnväder in och vi kurade under sittbrunnskapellet tills jag, Frida och mamma gav oss ut på en promenad i regnet. Vi hoppades att vi skulle hitta lite roliga affärer men allt vi hittade var en matbutik. Tillbaka i båten igen åt vi Carbonara innan Frida och pappa bäddade ner sig och såg på film,  en vana dom skaffat sig. Strax efter gick vi alla och lade oss. Hamnområdet var i och för sig fint men staden ganska tråkig och det fanns liksom inget i hamnen förutom marinan. Vi gillade inte stället värst mycket särskilt inte eftersom dom tog så sjukt betalt, 91 EURO! Toaletterna och duscharna var i och för sig fina men jag kan tycka att WIFI´t borde fungera på bryggan för

den slanten också.

Fin segling!

I det hutlöst dyra Sant Feliu de G.

 

Nu har vi precis anlöpt Barcelona i regn och åska. Vi mailade till Real Club Maritim som har sin hamn mitt i stan och frågade om de möjligtvis hade plats för oss 3 nätter och det hade de. Inte så fasligt dyrt heller. Så nu ligger vi här - ett stenkast från La Rambla. Här blir vi liggande till den 17/8 då jag, Frida och mamma tar flyget hem till Stockholm och vardagen. Men innan vi gör det ska vi njuta i fulla drag av Barcelona! Och hoppas att Micke och pappa lyckas hitta delar till den tillfälligt lagade skotbänken.På kvällen bjöd Gert och Gun-Britt på underbart god middag på restaurang Maritime som ligger på övervåningen av klubbhuset i marinan. Det var fantastikst gott och trevligt och trots regnet var utsikten magnifik.

 

Morfar Gert vid rodret.

 

Från restaurangen på Real Club Maritim i Barcelona där vi fick en plats. Fantastisk kvällshimmel efter åska och regn.

 

 

 

Medelhavet levererar och trappfall

Medelhavet levererar och vi njuter i fulla drag. Fredagen den 7/8 kastade vi loss från Port-de-Bouc och på eftermiddagen lade vi till i Saintes-Marie-de-la-Mer. Tyvärr blåste vinden från fel håll för oss så vi gick för motor i ca 4 timmar, vädret var strålande så det gick ingen nöd på någon. Precis brevid hamnen låg en stor och fin strand så där tillbringade vi en del av eftermiddagen. På lördagen 8/8 drog vi vidare och fick en fin segling till Palavas-des-Flots. Hamnen var jättestor och som många hamnar här så är det egentligen en marina och inte en gästhamn men när marinans medlemmar är ute med sina båtar så används de tomma platserna som gästhamn. Här fanns det plats för över 1000 båtar så det var verkligen fint och låg precis vid den centrala delarna av staden. Tvärs igenom staden gick en kanal och för att slippa gå runt så kunde man åka linbana över vilket vi gjorde, till och med Gun-Britt vågade. På andra sidan tog vi ett bad på den stora stranden. Orten i sig verkar vara en fransk turistort och på båda sidor av kanalen fanns tingeltangelbutiker och restauranger. Vädret under dagen blev allt sämre och till slut var det så kvavt att svetten bara rann och man orkade knappt någonting. Men Frida, jag och Gun-Britt gick ändå på shoppingtur och mot slutet av den så öppnade sig himlen och ett underbart regn föll. Så småningom mötte Micke och Gert upp och vi åt god skaldjurspasta på en av alla restauranger vid hamnen.

 

Nöjd kapten!

Njutande föräldrar

Gun-Gritt laddar för linbanefärd

Söndag 9/8 var det meningen att vi skulle dra iväg ganska tidigt på morgonen men så blev det inte. När jag är på väg upp i sittbrunnen med kanna kaffe i handen så lossnar trappan upp från sina fästen och faller som en fura. Blåmärkena jag fick lär sitta i ett bra tag fram över. Det har tidigare varit problem med trappan och nu ägnade Gert och Micke förmiddagen åt att sätta fast den ordentligt så förhoppningsvis ska ingen mer slå sig. På grund av trappdebaklet så blev vi kvar hela dagen vilket framförallt Frida gillade eftersom vi hängde på stranden på "vår"sida av kanalen på eftermiddagen. När vi var i Port Napoleon så gick vi runt och tittade på de båtar som låg där som var till salu och där låg bland andra en likadan båt som vår. Naturligtvis tittade vi extra noga på den och Micke kollade upp den på företagets hemsida. Vi kunde konstatera att däcket behövde bytas och förmodligen även motorn eftersom den var orginal. Priset för båten var 90 000 EURO vilket vi tyckte var på gränsen till hutlöst. När vi sen sitter och fikar i sittbrunnen i hamnen i Palavas-des-Flots så stannar en trevlig fransman upp och berömmer vår båt och berättar att han precis har köpt en likadan. Och det visar sig att köpt just den som vi inspekterat i Port Napoleon, vilket sammansträffande. Han berättade vidare att han prutat ner den till 80 000 vilket han var nöjd med så det var ju bra. Vi kan inte annat än gratulera till att köpt en bra båt. Hallberg Rassy har helt uppenbart ett väldigt gott rykte här nere för vi får många kommentarer och vår båt och det är ju naturligtvis väldigt roligt.

Ett av alla blåmärken efter trappfallet

 

Äntligen strandbad

 

Morfar och Fridamys

 

Men igår, 10/8 drog vi vidare till nästa hamn, Gruissan. Vädret var betydligt svalare, vi satte till och med på oss långärmat. Men vinden var fin och vi gjorde en lång dags segling med bara ett par slag. Även den här orten gav intryck av att vara ett franskt semesterparadis men eftersom vi kom fram på kvällningen och alla var trötta och hungriga så var det ingen av oss som orkade med en tur på stan. Fridas hosta håller tyvärr i sig och dessutom är både Gert och Gun-Britt lite snoriga men det är ingen fara med någon hoppas bara att det inte blir värre. Just nu är det strålande väder men alldeles för lite vind så mest guppar oss söderut, gissar att vi drar på motorn alldels snart så att vi kan avverka några sjömil under dagen.

I gårkväll hörde tidigare besättningsmedlemmen Freddi av sig och det visade sig att han på semester med familjen bara några mil ifrån där vi är och eventuellt kommer dom och möter upp i kvällens hamn, det vore jättekul.

Första seglingen i Medelhavet och kärt besök!

Äntligen har vi satt våra segel i Medelhavet! Igår, 5/8, var vi äntligen redo att kasta  loss från Port Napoleon och sätta kurs mot Port-de-Bouc. En kort segling för att testa att allt fungerade som det skulle och för att möta mina föräldrar som kom flygande från Stockholm till Marsielle. Men vi går tillbaka lite. Mastlyftet gick utmärkt och det firades naturligtvis med god dryck. När masten väl var på plats så arbetade vi hårt i värmen för att få på segel, koppla el och förbereda för vår avresa. Micke jobbade hårdast i värmen och är värd en stor eloge för sitt hårda slit.

Duktiga killar hjälper till med masten

Välförtjänt bubbel!

 

Igår var det så dags för oss att kasta loss och sätta segel. I strålande väder och lätta vindar hissade vi våra segel och allt fungerade utmärkt. Det var ett riktigt "Hallelujamoment" när seglen var hissade och vi stängde av motorn och kunde njuta av havets brus!

Hallelujamoment

 

Ett par timmar senare var vi framme i Port-de-Bouc och väntan på Gert och Gun-Britt började. Vid fyratiden kom dom i taxi och mottogs med bubbel och ost i sittbrunnen. Så väldigt roligt att dom är här, det gläder vi oss mycket åt! Skönt att pappa är här som är mycket mer till hjälp för Micke när det gäller meckande och navigering.

 

Idag har vi ägnat oss åt bunkring och fixande med båten för att imorgon kunna ge oss av mot nya hamnar. Vart vi hamnar på vägen vet vi inte riktigt men målet är att jag, Frida och mamma ska flyga hem från Barcelona kring den 15/8. Vi har också hissat upp Frida i masten! Det har hon längtat efter och iår hissades hon högre än någonsin tidigare.

 

Det fina vädret verkar fortsätta och det blir nog många bad framöver. Allt är väl ombord förutom att Frida är lite hängig och har en väldigt jobbig hosta som vi försöker kurera med citronte och fransk hostmedicin. Vi håller tummarna för en god natts sömn och att hostan är bättre imorgon då det är dags att hissa segel igen!

 

 

Ord behövs nästan inte!

Efter lång väntan och en lång dags arbete är äntligen masten och seglen på så imorgon drar vi vidare!

Masten är där vi är!

Äntligen har vi fått vår mast! Väntan är över! Imorse, 3/8, kom äntligen vår mast. Vi hade tid idag på förmiddagen för att få hjälp att lyfta på den men vi hann inte göra det som skulle göras på den så det är framflyttat till imorgon. Under dagen idag har vi (mest Micke) fixat med masten och dessutom har en kille härifrån marinan gjort ett jobb på masten enligt Mickes instruktioner. Nu sitter vi på marinan restaurang och firar att vi har har vår mast här. Imorgon ser vi fram emot kunna fira att masten sitter där den ska med en (vid det här laget) välkyld cremant. Dagarna av väntan har gått relativt fort och vi har städat båten, donat och fixat med lite av varje. Häromdagen tog vi en buss till en strand i närheten så ängtligen har vi badat i Medelhavet och det var så härligt! Nu ligger vi i Port Napoleon och det är en jättestor marina med "västerländsk" standard. Men i vårt tycke är Frankrike ett u-land i tre avseenden, WIFI är sällan vad man förväntar sig, söndagsstängt och bristen på kunskaper i engelska. Språket faschinerar faktiskt mest, inte ens 20-åringar kan. Det i sin tur gör i och för sig att våra franskakunskaper har utvecklats enormt på dessa veckor. Nu tar vi en kopp kaffe innan god natt och ser fram emot morgondagen!