Trångt på båten och delfinhälsning!

27 juni kastade vi loss från Porto Colom och fick en fin dags segling med undertecknad vid rodret och på tidiga eftermiddagen nådde vi Porto Cristo och fick en perfekt plats utanför hamnkontoret och toalett/dusch men framför allt bara 50 meter till stranden så det blev några härliga bad.
Vi hade upptäckt att det var läck i ackumulatortanken så Gert och Micke fick ägna sig åt lite meckande och gick till en båtaffär för att försöka köpa en ny men dom hade ingen. Men vi kunde få en skickad från Barcelona. Efter lite mer meckande fick dom ihop slangarna under diskhon och det beslöts att avvakta med att skaffa ny tank till ett senare tillfälle. Bra med egna mekaniker ombord!

Styrman Åse

Mekaniker

Efter sol och bad så drog det ihop sig till middag och i väntan på att alla skulle bli klara så kollade jag tips på Tripadvisor vilket jag faktiskt aldrig gjort på allvar tidigare. Hittade en restaurang med mycket bra recensioner i närheten av hamnen och vi beslöt att prova. "Resturante Quince" höll verkligen måttet. Alla vuxna tog tonfisk teryiaki till förrätt och dagens fisk till varmrätt och särskilt tonfisken var fantastisk. Frida åt pasta med "världens godaste tomatsås", hade vi varit hemma hade hon nog slickat i sig det sista av såsen.

Axels födelsedag den 28 juni fick vi fira utan honom tyvärr men vi ringde och sjöng iallafall. Medan han satt på jobbet promenerade vi runt i staden, shoppade lite och köpte cava och charkisar för till kvällen skulle vi eventuellt få besök av familjen Möller. Dom landade i Palma vid 13-tiden och kom till oss på tidiga kvällen för drink i båten och middag på "Resturante Quince"där vi bokat bord. Familjen Möller består av Björn och Kajsa med döttrarna Livia och Hilda som är i Fridas ålder. Tjejerna kom bra överrens och avslutade middagen med varsin klubba dom fick av servitören. Vi bestämde oss för att ses även på onsdagen för att promenera till Drakgrottorna i närheten. Onsdagen började med regn och vi avvaktade lite men under förmiddagen gick vi dit. Det visade sig vara en mycket större attraktion än vad vi trott och det fanns inga biljetter kvar...trist och surt men alla höll humöret uppe och vi gick tillbaka i hettan till Porto Cristo där vi åt lunch för att sedan bada igen. Familjen Möller åkte "hem" till sig för middag och vi åt tacos i båten.

Familjen Möller på besök

Hamnen i Porto Cristo

30 juni kom Möllers tillbaka och mönstrade på för en dags segling med oss mot Ratjada på norra Mallorca. Det blev en fin dag med segling men tyvärr väldigt mycket dyning så det rullade onödigt mycket. Det var lite trångt att vara 9 personer på Morabeza men det gick jättebra. Vi ankrade för bad i en mycket trevlig vik där vi också tog lunchpaus. Hade det inte rullat så mycket så hade vi gärna stannat längre. Dagen var otroligt varm trots att vi var ute på havet så bada var nog vad alla mest ville.

Alla fick plats

Väl framme i Ratjada satte sig Björn på en buss tillbaka till Porto Cristo för att hämta bilen medan alla tjejer gick och badade. Det var längre till badet än vi trodde och när vi väl kom fram var stranden ganska liten och skitig men badet var ändå mycket skönt. Alla fick en släng av manetbränning men Frida råkade värst illa ut och fick en rejäl bränna på ena benet. Vi kom tillbaka till båten ungefär samtidig som Björn och det var dags att tacka för dom här dagarna som varit mycket trevliga.

Porto Cristo var en mycket trevlig stad och vårt läge i hamnen var verkligen perfekt. I flera hamnar finns det både komersiella ochstatliga gästplatser. De statliga, Ports IB, är hälften så dyra och vi har nu testat ett par stycken och tycker verkligen dom är prisvärda. Inte världens bästa toaletter och duschar men helt ok så det finns ingen anledning att betala dubbelt så mycket och
ha finare duschar tycker vi iallafall.Ratjada var dock en ort som vi inte blev särskilt förtjusta i. Förvisso var det vackert men precis som det stog i vår bok "Islas Baleares" så var orten mer eller mindre övertagen av tyska turister och dessutom stod det inkastare vid alla restauranger längs
hamnen.

Efter frukost i morse så kastade vi loss mot Menorca. Det är öppet hav mellan öarna som är ungefär lika stort som Ålands hav. Om det var mycket dyning och vind igår så var det rena motsatsen idag, mitt på dagen var det kav lugnt och vi passade på att ta en fika medan vi gick för autopilot.

Frida och jag satte på däck med fötterna ut över relingen och helt plötsligt går en dröm I uppfyllelse. Precis nedanför våra fötter dyker plötsligt en delfin upp! Den simmar ett kort stund vid båten och hoppar sen vidare. Det var helt underbart att få vara med om. Micke lyckades fånga ett hopp på bild.


Vi kom fram tidigt på eftermiddagen och efter "landare" (öl och whiskey) tog tjejerna ett dopp i hamnen. Jag och Frida tog siesta i båten medan Micke tog en promenad på stan som heter Ciutadella. Även Gert och Gun-Britt tog en promenad. Gert är första brödköpare på morgonen så han är nog ute på bagerispaning. Redan imorgon åker vi vidare så under kvällen måste vi bunkra.

Morabeza i Medelhavet 2016!

24 maj åkte Micke och min pappa Gert till Morabeza som då låg i Torrevieja. Dom ägnade tre veckor åt diverse båtfix exempelvis bytte dom ankare och ankarkätting, bytte packningar på toaletten. En bottenkran drog dom också sönder vilket ledde till att båten måste upp på land och varvet fick fixa genomföring och ny bottenkran och när båten ändå var på land så blev hon tvättad och bottenmålad. Under tiden Morabeza låg på land hyrde dom en lägenhet uppe i stan och lämpligt nog passade Gert på att bli magsjuk under dom dagarna. Ett besök till en lokal läkare med försäkringskassans EU-kort i högsta hugg så blev han frisk på ett par dagar. 11 juni var allt fixat och dom satte kurs mot Esplamador för vidare färd via Palma Nova till Palma.

21 juni och full besättning på Morabeza Jag, Frida och min mamma Gun-Britt flög i väg mot Palma tidig morgon och kom fram till marinan mitt i Palma på eftermiddagen där vi äntligen fick träffa Micke och min pappa Gert igen. Vi mottogs med Cava, ost och charkisar. Det var väldigt kul att komma fram och ha hela sommarens äventyr framför oss. Dagen efter var det dags för bunkring och det visade sig att sillen, kaviaren och knäckebrödet vi haft med oss från Sverige var helt i onödan eftersom det låg en "svenskbutik" 5 minuter från båten...men vi hade inte med oss gräddfil och snaps så det köpte vi där! Efter bunkring kastade vi loss och seglade iväg 30 sjömil till ett naturreservat som heter Cabrera. Det var enormt vackert. Man får inte ankra där utan bara ligga vid anvisade bojar som måste bokas och betalas i förskott. Där finns ett gammalt fort som Micke och Frida gick upp till och det finns också en restaurang som vi åkte in kväll 2 och käkade på. Det var enkelt men gott och väldigt trevligt. Gun-Britt som varit lite orolig för att ta sig upp och ner ur jollen övervann den svårigheten och det gick hur bra som helst. Vi låg där i två nätter och solade, badade och hade det bara skönt.

Frida kör morfar i jollen

Jag får inte sola....långärmat och hatt

Utsikt från fortet

Eftersom vi bara hade tillstånd att ligga där i två nätter så gav vi oss av på midsommarafton och fick en fin dags segling till Cala Dór där midsommarsillen och snapsen inmundigades i sittbrunnen. Redan på midsommardagen var det dags att kasta loss igen och på vägen mot Porto Colom så ankrade vi i Cala Arsenau för ett bad. Otroligt vackert och underbart bad. Nu är vi i Porto Colom där vi ligger på boj ca 50 meter från strandpromenaden. Idag gick vi på en promenad och lunchade på stan. Idag har det varit mulet och lite blåsigt men det gör absolut ingenting eftersom det ändå är varmt och skönt.

Gun-Britt övervinner jolleångesten

Midsommarskål i Cala Dór

Frida chillar efter bad vid ankringspaus

Tummen upp för Porto Colom

Till Fridas glädje köpte vi falukorv i Palma och ikväll ska vi laga Korv Stroganoff och käka i båten. Efter en lång vinter och en väldigt jobbig vår så är det extra fantastiskt att vi är här i Medelhavet och har ca 6 veckor framför oss av underbar samvaro och härliga dagar.

//Åse

Örnen har landat!

Så där ja. Då var vi framme i Torrevieja och Marina Salinas som var slutmålet för den sommarens äventyr. Känns lite lätt overkligt att ha tagit sig ända hit med Morabeza. Det har på alla sätt varit en fantastisk resa, som Åse beskrivit så bra i ett tidigare inlägg. Det kommer ta ett tag att smälta. Det var 14 veckor sedan vi kastade loss från Gålö i 8 grader och regn. Sedan dess har Morabeza färdats dryga 2300 sjömil, tagit sig genom 244 slussar som fört oss 360 m upp och sen ner igen och besökt runt 65 olika hamnar. Nu återstår några dagar med att förbereda Morabeza för vintervilan i vattnet här på marinan – serva motorn och tvätta bort allt salt som samlar sig överallt! Sen kommer vi förhoppningsvis ner ett par gånger under höst och vinter och bor i båten och kanske tar några kortare turer. Börjar redan se fram emot nästa säsong då vi ska utforska de baleariska öarna – Ibiza/Formentera, Mallorca och Menorca. Kanske också dra vidare österut till Korsika och Sardinien och ta vinterhamn där.

Vädret har varit fantasktiskt (ber om ursäkt om jag strör salt i sår – jag har förstått att vädret i Sverige varit sådär...) även om vindarna har varit emot i stort sett hela tiden. På hela tiden har vi haft vinden akter om tvärs ett dygn på Nordsjön och två halvdagar i Medelhavet, annars emot. Men vad gör det egentligen? Speciellt här i Medelhavet när vinden och sjöstänk bara ger skön svalka.

Jag har funderat en del på varför jag gillar det här sjö-nomad-livet så... Det är nog en kombo av flera saker:

Frihetskänslan att kunna segla över hav är svårslagen. Bara att veta att man kan ta sig på egen hand vart som helst i världen – även om man kanske inte gör det. Att ha allt man egentligen behöver i det lilla formatet av en båt. Kanske utmanar det här livet mitt kontrollbehov på ett positivt sätt – väder och vind regerar alldeles oavsett hur mycket man planerar.

… vad vet jag, och så är jag ju båt- och vågnörd.

Nu får Morabeza vila sig ett tag. Tror hon trivs med att vara tillbaks i Medelhavet. Som en ödets ironi så klarade vi hela resan utan en enda skråma på båten för att i den sista tilläggningen kvadda en mantågsstötta. Väntekajen här på Marina Salinas hade en idiotiskt placerad fenderlist placerad alldeles för högt för vanliga båtar, så våra fendrar hamnade under listen, 10 m/s i sidan tryckte in båten så att kajens list tryckte mot en måntågsstötta så att en bit av relingslisten sprack. Jag har hunnit lugna mig nu. Shit happens.Tur att svärfar är båtsnickare.

Fenderlist from hell ;-)

På fredag flyger vi hem. Dags att ta tag i Yrkesliv version 4.0. Det ska också bli kul - vad det nu blir.

Valencia – Toplessbrudar och japanska turister

I slutet av 80-talet spelade jag i ett band som hette ”Mysteriet med dom rytmiska rubinerna” (jo, band kunde ha såna namn på 80-talet). En av våra allra bästa låtar var ”Toplessbrudar och japanska turister” (finns på vinyl – singel och på LP för den som vill höra själv). Den låten började snurra i min skalle under vårt korta besök i Valencia. På stranden – där jag och svärfar Gert hann med ett svalkande bad – fullkomligt kryllade det av toplessbrudar. Och på strandpromenaden av japanska turister. Tyvärr kändes det inte bekvämt att fota vare sig toplessbrudar eller turister så ni får klara er med en bild på ett jättefint sandslott.  

Bedagad Whitbread-dam söker hen med ordnad ekonomi

Mellan Barcelona och Valencia tog vi natthamn i Burriana, i en marina som heter Burriananova. Stor fin marina, men knappt några båtar. Därav låga priser. Här hittade vi en lätt bedagad skönhet vid namn Merit. Merit byggdes 1988 för Whitbread-racet -89/90. Hon har med andra ord kappseglat jorden runt mot legendariska båtar som Steinlager 2.

Merit är till salu och ser allvarligt talat lite ledsen ut. Av döma av musselodlingen på rodret så var det ett ganska bra tag sedan hon fick klyva några Medelhavsvågor. Ni får henne – en havets gasell, en riktig klassisk kappseglingsmaskin – för 160.000 EUR enligt annons. Minus det ni kan pruta ner – vilket borde vara en del med tanke på att ingen seglar henne. Om jag inte hade varit en sån där ”gillar-långseglings-båtar-från-Orust” så hade jag lagt ett bud direkt, en kvinna som hon förtjänar ett bättre öde.

Vi gjorde det!

Nu har Frida och jag lämnat Morabeza för den här gången och är tillbaka hemma i Enskede igen. Vi hade härliga dagar i Barcelona innan mamma, Frida och jag lämnade Micke och min pappa Gert och åkte hem. Båtklubben Reail Club Maritim de Barcelona där vi låg var en väldigt trevlig båtklubb med bland annat pool, bar, trevlig personal och sist men inte minst låg den mitt i stan. Från poolen hade man utsikt över hamnen, Columbustatyn och början på La Rambla åt ena hållet och åt andra hållet såg man hamninloppet och det stora köpcentrumet MareMagnum. Vi shoppade, åkte turistbuss och gick på La Rambla. Sista dagen, alltså igår, gick vi alla på Aquarium de Barcelona innan Micke och Frida åkte linbana över hamnen.. Jag har aldrig tidigare varit i Barcelona men en sak är säker, jag har inte varit där för sista gången. Kl 17,00 var det så dags för "tjejerna" att mönstra av. Resan hem gick bra och idag har det för min del infunnit sig ett slags vakuum. Det känns overkligt att ha varit hemifrån i 9 veckor och upplevt så mycket och helt plötsligt vara hemma igen och förbereda sig för vardag. Naturligtvis känns det extra tomt eftersom Micke är kvar och hans äventyr fortsätter ännu ett par veckor.

Frida älskar akvarium

Båtklubben med Columbus och La Rambla i bakgrunden

Straxt innan avfärd för tjejerna

Innan jag åkte hade jag väldigt svårt att föreställa mig vad jag skulle uppleva och nu i efterhand har jag svårt att förklara vad jag upplevt. Före avresa hade jag en massa frågor som till exempel hur skulle det vara att bo på båten så lång tid? Hur f*n går det till när man slussar? Vad kommer Frida tycka? Går det att göra sig förstådd i Frankrike utan att kunna franska? Kommer vi nöta för mycket på varann genom att vara så nära så länge? Och många fler.

Det är ju ingen hemlighet att Micke är den som är seglaren av oss två. Men jag gör så gott jag kan och försöker hjälpa till och önskar att jag var bättre på att både segla och navigera. Hade jag varit tryggare och mer kunnig kanske sommarens planering hade sett annorlunda ut, då kanske alternativet att segla utanför Frankrikes kust hade varit aktuellt. Nu blev det kanalvägen och det är jag verkligen glad för av flera skäl. Dels har vi sett och upplevt så mycket men framförallt för att jag har kunnat vara mer delaktig i planering och kartläsning. På kanalerna mäts avstånd i km och hastighet i km/h och det finns liksom inte så stora möjligheter att "navigera" fel på en kanal. Det är lite mer likt att köra bil och det både gillar och kan jag så jag har känt att jag varit till mer nytta än vad jag är när sjökorten rullas ut.

Jag har lärt mig så mycket under dom här veckorna och är så tacksam över att vi lyckades med vår planering och att vi vågade, kort sagt att alla bitar föll på plats. Vi har träffat många trevliga människor, tagit oss fram genom ett land utan att kunna språket (och knappt någon pratar engelska) och att slussa är vi närmast experter på. Vi bet ihop när masten inte kom, vi tog oss ut i Medelhavet, vi fick till det så våra stora barn kom och hälsade på, Fridas 10-årsdag firades med bästa vännen ombord, mina föräldrar kom och seglade med oss i Medelhavet. Men det starkaste jag bär med mig är lyxen att få vara tillsammans med Micke och Frida under så lång tid och känna att vi alla njuter av varandras sällskap. Nästan ingen stress, få måsten och mycket lugn och harmoni. Jag har aldrig varit så förtjust i måsten eller rutiner men finner ändå en viss trygghet i vardagens gilla gång och det faktum att det är så vårt liv ser ut. Att helt få byta ut det för ett par månader har varit helt underbart. Vardagslivet är ganska inrutat och det är sällan vardagen bjuder på överraskningar, att byta det mot att nästan varje dag tvingas gilla läget och ta det som det kommer, det har jag gillat. Att nästan varje eftermiddag/kväll närma sig en ny hamnplats och fråga sig, hur ser det ut, finns butik, vad kostar det, finns el och vatten, finns det plats för oss, det är väldigt annorlunda. Samma sak har gällt slussarna, nästan ingen är den andra lik så även om vi gjort många har det varit en ny utmaning nästan varje gång.

Några exempel på skillnader mellan vardag och sommaren 2015:

Vardag
Nästan alltid väckarklocka
Massor av (onödiga?) prylar
Stor garderob (men aldrig nåt att ta på sig)
Veckohandla, handlar helst på Willys eller Bea för där hittar jag
Alla tre i familjen går i "egna cirklar" på morgonen, aldrig frukost tillsammans
Det finns alltid vatten i kranen
Internet, i princip alltid tillgängligt
Tvättmaskin
"Nej, jag är inte sugen på köttfärssås, jag åker ner och köper ägg till en Carbonara istället"
Känner sig som vinalkis om man tar ett glas mitt i veckan
Nån i familjen är på väg, till jobb, möte, skola, träning, rep, dans mm
Spenderar väldigt lite tid utomhus
Vänta, jag måste bara.....

Sommar 2015
Nästan aldrig väckarklocka
Man har det man behöver och har plats för
Alla kläder i en bag (och ändå alltid rätt kläder på mig)
Finns nån affär nära hamnen? Vad har dom där?
Vaknar utsövd och på gott humör, först en kopp kaffe sen frukosterar vi tillsammans
"Nu är vattentanken full, undrar när vi kan fylla på igen?"
Oj vad beroende vi är av internet! Men det mesta går att lösa även utan
Handfatstvätt funkar
"Jag köpte köttfärs, det blir köttfärssås"
Vin varje dag
Vi är på väg, tillsammans
Ute nästan varje vaken stund
Måste jag verkligen....

Kanske ganska självklara skillnader men för mig har dom blivit så uppenbara. Som sagt, jag är mycket tacksam för den här pausen från vårt vanliga liv och hoppas att vi får tillfälle till liknande upplevelser längre fram i livet. Det är jag säker på att vi kommer att få, fast inte i lika stora doser i första taget. Båten kommer att stanna kvar i Medelhavet, åtminstånde under det kommande året så tillfälle till härliga dagar i båten kommer inte att saknas. Micke och min pappa Gert gav sig idag iväg från Barcelona med slutdestination Torrevieja nära Alicante där Morabeza ska stanna i vinter. Gissningsvis tar det dom 5-7 dagar att komma dit, beroende på väder och vind och sedan ska dom göra i ordning båten inför vintern innan dom kommer hem till Sverige igen.

Tack Micke för att du såg till att vi köpte Morabeza, att du sålde in idén med kanalresan, för allt du tagit reda på innan vi åkte, all planering och för att du har tålamod med mig som har inte har så mycket båt/navigeringskunskap som du, Och tack till mig själv att jag aldrig tvekade om att följa med och för att jag gör mitt bästa och lär mig hela tiden. Och tack till ödet, turen, och alla andra omständigheter som bidrog till vi fick möjligheten att göra den här resan. Vi gjorde det!

Mot Barca!

Internetuppkoppling i Spanien är lika svårt att få till som i Frankrike har vi upptäckt så även om viljan har funnits att göra fler inlägg så har tekniken satt stopp. Tyvärr blev det inte någon date med Freddie och Anna men det tar vi igen hemma i Sverige under hösten. Sedan senaste inlägget har vi hunnit med tre hamnar, Port Vendres, L´Escala och Sant Feliu de Guixols. Port Vendres var en trevlig hamn som låg mitt i staden längst in i en skyddad vik. Seglingen dit var verkligen fin och det bjöds på både solstunder på fördäck och kryss i frisk vind. Vi stannade bara över natten men besöker gärna staden igen vid något annat tillfälle.

Västra Golfe de Lion, på väg mot Port Vendres

 

Nån timme efter att vi lämnat Port Vendres (12/8) lämnade vi även Frankrike och det var dags att hissa den spanska gästflaggan vilket naturligvis firades med bubbel och resturangbesök på kvällen, då vi åt en magisk paella. På väg mot vår första spanska hamn stannade vi för lunch i en underbart vacker vik, Port Llitgat, där det var förberett med bojar som man kunde ligga på svaj vid.

Men det kostade 15 EURO att lägga till tre timmar....Vi lunchade och badade och det var strålande väder. Viken ligger intill Salvador Dalis sommarhus som nu är museum. Frida hade under förmiddagen drabbats av hemlängtan och var på uselt humör men lite mat i magen och skönt bad gjorde susen. Vår första hamn i Spanien blev L´Escala, en mycket trevlig marina mitt i staden, nära till strand och lite shopping. Det föreföll som om orten är ett turistparadis för mest spanska turister men det var väldigt trevligt. Vi stannade i två nätter och fick på så sätt tid för bad, bunkring, shopping och sist men inte minst sjösatte vi jollen och hängde på motorn. Frida visade sig vara en hejare på att köra snurra. Fridas hosta har blivit bättre och bättre men istället har Micke blivit lite krasslig men det ska nog gå över. Det blev vår ditills dyraste natthamn, dom tog 69 EURO per natt. Men det är bara le,

se glad ut och betala.

Hola Espana!

Lunch och bad i Port Llitgat. Superklart vatten - 5 m djupt och man såg botten hur klart som helst.

Frida och Mormor

 

Lämnar l'Escala

 

Frida har blivit grym på att köra jollen med snurra.

 

Igår (14/8) drog vi vidare för en sista nattnamn innan slutmålet för mig, Frida och mamma, Barcelona. På förmiddagen gungade vi på i gammal dyning men den lade sig under dagen och på eftermiddagen drog vi fram i härlig medvind i strålande sol. Dagen var härlig och allt flöt på bra fram tills att vi närmade oss hamnen i Sant Feliu de Gruixols. När vi skulle jippa över bommen så gick

stoppen på storsegel-skotskenan sönder och delarna flög i vattnet. Vi fick iallafall ner seglet och fast bommen och utan vidare dramatik tog vi oss in i hamnen. Micke som var krasslig gjorde ett försök att hitta en båttillbehörsaffär men misslyckades och gick sedan och lade sig och mår idag mycket bättre. Under tidiga kvällen drog ett regnväder in och vi kurade under sittbrunnskapellet tills jag, Frida och mamma gav oss ut på en promenad i regnet. Vi hoppades att vi skulle hitta lite roliga affärer men allt vi hittade var en matbutik. Tillbaka i båten igen åt vi Carbonara innan Frida och pappa bäddade ner sig och såg på film,  en vana dom skaffat sig. Strax efter gick vi alla och lade oss. Hamnområdet var i och för sig fint men staden ganska tråkig och det fanns liksom inget i hamnen förutom marinan. Vi gillade inte stället värst mycket särskilt inte eftersom dom tog så sjukt betalt, 91 EURO! Toaletterna och duscharna var i och för sig fina men jag kan tycka att WIFI´t borde fungera på bryggan för

den slanten också.

Fin segling!

I det hutlöst dyra Sant Feliu de G.

 

Nu har vi precis anlöpt Barcelona i regn och åska. Vi mailade till Real Club Maritim som har sin hamn mitt i stan och frågade om de möjligtvis hade plats för oss 3 nätter och det hade de. Inte så fasligt dyrt heller. Så nu ligger vi här - ett stenkast från La Rambla. Här blir vi liggande till den 17/8 då jag, Frida och mamma tar flyget hem till Stockholm och vardagen. Men innan vi gör det ska vi njuta i fulla drag av Barcelona! Och hoppas att Micke och pappa lyckas hitta delar till den tillfälligt lagade skotbänken.På kvällen bjöd Gert och Gun-Britt på underbart god middag på restaurang Maritime som ligger på övervåningen av klubbhuset i marinan. Det var fantastikst gott och trevligt och trots regnet var utsikten magnifik.

 

Morfar Gert vid rodret.

 

Från restaurangen på Real Club Maritim i Barcelona där vi fick en plats. Fantastisk kvällshimmel efter åska och regn.