Framme i Lyon!

Nu börjar familen P bli otålig och vi längtar till havet. Nu ligger vi i Lyon som hela tiden varit en hållpunkt för oss att komma fram till eftersom att när vi lämnar Lyon går vi in på Rhone som är den sista floden innan havet. På vår väg hit har vi de senaste dagarna varit i orterna Verdun-sur-le-Doubs och Macon. Verdun-sur-le-Doubs var väldigt trevligt, vi fick tips om det stället av en engelsman vi träffade och det tackar vi för. Det franska paret som drev gästhamnen var själva seglare och har nu sin båt i Karibien. På kvällen var kom några företagare och bjöd på lite provsmakning av sina produkter bland annat god prisbelönt svartvinbärssaft som vi köpte tre flaskor av.

Hamen i Verdun-sur-le- Doubs

Därifrån gjorde vi en lång dag och kom på kvällningen fram till Macon. Gästhamnen där var alldeles nybyggd och väldigt fin. Vi hann upp på resturangen i området innan dom stängde. Det var otroligt varmt och kvavt under kvällen och vi hade alla svårt att somna så vi gav upp vid midnatt och gick upp en stund och kunde konstatera att termometern stod på 30 grader i sittbrunnen och det var minst lika varmt i båten. Bäst som vi försökte somna igen så öppnade sig himlen och det kom både åska, blixtar och regn. Det renade luften och till slut kunde vi alla somna. Följande morgon (igår 18/7) behövde vi fixa nytt tillstånd för att få åka vidare på kanalen och vi bad hamnen om hjälp och trodde det skulle gå fort men det blev lite rörigt med USB-minnen, skrivare och mail men tillslut så var det löst och vi kunde kasta loss. Tillstånde kostar ca 1000 kronor för en månad och ger access till kanaler och slussar, vi tycker verkligen att man får mycket för pengarna. Från Macon styrde vi kosan mot Lyon i lite svalare väder vilket var väldigt skönt. Med svalare menar jag att definitivt inte kallt, termometern letade sig upp mot 35 mitt på dagen. De senaste dagarna har vi sett färre och färre uthyrningsbåtar, det i takt med att kanalen blivit större och att det då och då dyker upp kommersiell trafik. Kanlen är bredare och man får köra fortare och farleden är utmärkt med många prickar. Med fortare menar jag att vi nu kör i snitt 13 km/h, att jämföra med tidigare 6 km/h. Slussarna fortsätter också att bli färre, igår gjorde vi bara en och det var den sista i Saone, ytterligare en milstolpe!

Sista slussen i Saone!

Det blir till och med lite svall nu!

Prick i farleden

Det är inte bara böljande landskap

Trots att det började regna på väg mot Lyon så fortsatte vi envist eftersom vi ville fram innan kvällen. I Lyon väntade nämligen familjen Broman som åkt till Lyon på sin väg hem från Italien för att sammanstråla med oss. Regnet tilltog och det började åska och blixtra så till slut lade vi oss vid en ponton i utkanten av Lyon och väntade ut det värsta. Innan vi beslöt att stanna så kom en jätteblixt och åska som måste ha slagit ner i närheten för Micke som höll i ratten fick en stöt och det kändes lite obehagligt.


Micke under ovädret i Lyons utkanter

Ovädret avtog och vid 18-tiden lade vi till i hamnen och kunde ta landare i form av Cremant med tilltugg och svartvinbärssaft tillsammans med familjen Broman. Middag åt vi på ett hamburgarhak i närheten och kvällen avslutades med ett glas vin i sittbrunnen. En mycket trevlig kväll! HB stannade kvar och sov hos oss i båten och på morgonen gick vi till deras hotell och åt frukost tillsammans innan det var dags för dom att dra vidare norrut. Tack familjen Broman för trevliga timmar tillsammans! Här i Lyon ligger vi i vad som närmast kan beskrivas som Frankrikes Hammarby sjöstad. På en sidan är det väldigt häftiga hus och på den andra ett stort köpcentrum. Tyvärr är det söndag och endast matvarubutiken har varit öppen. Frida och jag tog varsin cykel dit för att handla och döm om vår förvåning när vi kom ut och bara en cykel stod kvar. Nån jäkel hade stulit den ena! Jag var arg som ett bi när vi gick tillbaka med all vår handling till båten men det är ju ingenting att göra åt bara svära åt att alla inte fattat skillnaden på ditt och mitt. Imorgon kommer Axel med sambo Hanna och Fridas bästa vän Lova. Det ser vi naturligtvis mycket fram emot!

"Sjöstan" på ena sidan och köpcentrum på den andra.

Solen fortsätter skina och vi har gjort över 200 slussar

Nya biminin fungerar utmärkt och vi är väldigt glada att vi har den för det fortsätter att vara varmt. Den 12/7 när vi var på väg till Savoyeux så var det dock en dag med ganska mycket moln på himlen och det var skönt med en dag utan stekande sol. Dessutom såg vi ett fantastiskt ljusfenomen som ingen av oss sett tidigare.

Hanna har tagit över

 

Ljusfenomen

Väl i Savoyeux så låg vi i en gästhamn som tillhörde en båtuthyrningsfirma och vi fick låna deras tvättmaskin. Så nu slipper vi handfatstvätta ett tag. Från Savoyeux gick vi vidare den 13/7 till en större stad, Gray. På den sträckan var det två tunnlar och det är lika häftigt varje gång.

Jag kör genom tunnel

I Gray blev vi varse att det den 14/7 var Frankrikes nationaldag, det ställde till det lite för Hanna som skulle åka hem, det gick inte att åka som vi först tänkt att hon skulle göra. Men det ordnade sig och med taxi, flera tåg och till slut flyg så kom hon hem till Stockholm och vi tackar för besöket. Det var tivoli i stan på grund av nationaldagsfirandet och på kvällen bjöds på ett hejdundrande fyrverkeri som var helt makalöst. Vi har haft lite problem med toaletten så vi beställde nya packningar av Gert som Hanna hade med sig. Toamannen Micke kavlade upp ärmarna i Gray och nu är packningarna bytta och än så länge fungerar det som det ska, bra jobbat av Micke som stod ut med lukten under meckandet! Även i Gray låg vi i en hamn med båtuthyrning. I den här delen av Saone är det vanligt har vi märkt för nästan alla båtar vi möter är uthyrningsbåtar.

Större kanaler, mer trafik

Igår, 15/7 gick vi vidare och låg inatt vid en stadskaj i St Jean de Losne. På förmiddagen cyklade Micke till en Brico Marché och ordnade ny gas så nu är även gasförrådet fullt. Allt fungerar bra och vi kör nu på i 10-12 km/H och avverkar längre sträckor än tidigare och slussarna fortsätter att bli färre men samtidigt större. Över 200 slussar har vi nu tagit oss igenom och vi känner mer och mer att vi är på upploppet mot det stora havet. Igår fick jag ett väldigt roligt SMS av Cilla B, dom är i Italien och tar omvägen genom Frankrike och hälsar på oss på sin väg tillbaka till Sverige. Vi får se vart vi ses, men ses lär vi göra den 19/7!

Jag har tagit över

Strålande sol

Slussrekord som står sig och mikrovisit i Paris

21 slussar på en dag är nu vårt rekord! Och det kommer inte att förändras eftersom vi har avverkat sträckan med flest slussar. Nu har vi dessutom bytt kanal igen och glider nu fram på Saone. Här är det mycket färre slussar och man får köra fortare så nu kommer vi att kunna avverka lite längre sträckor. Men dagarna med många slussar har satt sina spår, vi är båda lite trötta i kroppen och jag har i ett par dagar haft värk i nacken och ena skuldran, men det är på väg att bli bra igen. Den 9/7 kom vi till en ort som heter Corre och hade tänkt att gå in vid en marina där men kanalen in till marinan var bara 1,6 djup. Vi gjorde ändå ett försök men kölen gick i botten och vi fick vända om. Som tur var fanns ytterligare ett ställe att lägga till på, så vi fick slussa upp en sluss och gå dit istället. I efterhand är vi glada för det för det var den hittills trevligaste hamn vi legat i! Tjejen som jobbade där pratade till och med bra engelska. Och det fanns duschar! Det vi nu efterlyser är en tvättmaskin, sedan jag och Frida kom har vi inte lyckats tvätta annat än i handfatet. Det är ju bra att det är så varmt för det går ju inte åt så mycket kläder och trosor och kalsonger är lätt att fräscha upp.

Hamntjejen i Corre hjälpte oss att boka en taxi till tidigt på morgonen den 10/7 för då drog vi till Paris på en mikrovisit.Taxin tog oss till grannstaden Vesol där vi hyrt en bil. Hanna kom flygande från Köpenhamn och vi mötte henne på flygplatsen. Bilresan tog 3,5 timme. Vi parkerade på flygplatsen och tog tåg till centrala Paris där vi såg Notre Dame och övre halvan av Eiffeltornet innan vi åt lunch och sedan tog oss tillbaka till flygplatsen och mötte Hanna. Frida var nog lite besviken på att vi inte såg hela tornet och att vi inte hann med någon shopping men det vägdes upp av att träffa Hanna igen. Efter midnatt kom vi tillbaka till Corre och Morabeza och vi somnade som stockar allihop. Igår, 11/7, gled vi så in i Saone. Och nu upplever vi det lugna kanalivet. Det är som sagt långt mellan slussarna och vi hinner slappa lite. När vi lämnade Vosges så lämnade vi även vår fjärrkontroll så nu är det nytt system som gäller ett tag. Innan slussen så hänger en vajer över kanalen och på den ett långt plaströr som man ska ta tag i och vrida runt för att aktivera slussen, väl inne så är det som förut, en blå stång som man ska lyfta uppåt.

Röret man ska vrida på för att aktivera slussen



Tankning är ju ett problem och igår var dags att fylla båten med våra två extradunkar. När vi gjorde det förra gången så hällde vi först över från dom stora dunkarna till mindre som vi sedan fyllde i båten. Det blev lite söligt och både Micke och jag luktade disel efteråt. Sedan dess har Micke gått och klurat på ett annat sätt att tanka på och igår skred han till verket och tillverkade en hävertpump som fungerade utmärkt! Så nu har vi diesel i tanken men inget i dunkarna och jakten på tankställe börjar igen.

När Hanna kom så hade hon med sig lite saker vi beställt av pappa så igår kväll lagade jag och Micke skylighten i kajutan vars ena fäste varit trasigt och vi tillverkade en ny bimini som ska testas och utvärderas idag (12/7). Förutom det hade Hanna med sig kaviar! Solen fortsätter att skina och det är ordentligt varmt på dagarna men det svalnar av under natten vilket är skönt. Men det är ingen idé att gå och lägga sig tidigt för då är det alldeles för varmt i båten. Igår körde vi om vår vän Skotten, hans båt går väldigt långsamt så tyvärr kanske vi inte kommer träffa honom mer men minnas honom kom vi göra. Han ska liksom vi stanna till i Lyon så kanske han kommer ifatt oss där. Det är märkligt hur dagarna och veckorna går, nu har jag och Frida varit här i fyra veckor redan. Eftersom vi hela tiden upplever nya saker och intrycken hela tiden varierar så går tiden så fort. Nu är kl 9.30 och alla andra sover fortfarande. Vi har gått upp ganska tidigt hela tiden så jag tycker det är dags för framförallt kapten Micke att sova ut. Jag ska ge mig ut på baugette och vattenjakt. Ha det bäst!

Skottens båt

Manuell vridbro

Micke med döttrar



Biminiutveckling

360 meter över havet och 143 slussar avverkade

Solen tog verkligen kål på Micke och vi blev kvar i Charmes ytterligare en dag. Men inget ont som inte har nåt gott med sig, vi kunde bunkra mat och massor av vatten och jag och Frida kunde äta mer god hallonglass. Den 5/7 gick vi vidare med vår modifierade bimini uppe. Det blev en lång dag och vi gjorde dagsrekord i slussar, 16 stycken. Sträckan var ganska tråkig och det var så där
retfullt långt mellan slussarna att vi aldrig kunde koppla av. Mellan två kunde vi fixa lunch, mellan nästa kunde vi med nöd och näppe käka, och mellan nästa röja undan. Det fanns inte många ställen att lägga till vid så vi fortsatte längre än vi först tänkt och fick till slut ligga strax utanför Epinal, vid VNF-killarnas bas, typ. Där träffade vi en skotte som vi stött på tidigare. Han har farit runt på kanalerna i fem år utan karta och verkar hur nöjd med livet som helst. Han har en stadig båt med disesltankar på taket och gasoltuber på akterdäck. En ganska ful men stadig stålbåt. På sitt fördäck har en trädgårsstol med breda armstöd och där har han monterat en joystick så han kan sitta där och styra båten. I vilket fall så skulle han åt samma håll som oss så idag (6/7) slog vi följe, vi först och han efter. Som tur är så har det varit lite svalare idag och det är vi tacksamma för eftersom vi
tillsammans med skotten tog oss upp för 15 slussar under dagen, slussarna låg så tätt så att vi han lagom ut ur den ena innan det var dags att förbereda för nästa. Det var helt galet. När vi tillslut gjort alla slussarna så var vi så högt över havet som vi kommer på den här resan, resten är nerför! Nu "rullar" vi ner mot medelhavet. Vi är nu 360 meter över havet och har tillsammans
avverkat inte mindre än 143 slussar utan en skråma på finaste Morabeza. Nu ligger vi i Girancourt har har firat med bad och en flaska Cremant, det var vi väl värda. Det frestar på att slussa och både jag o ch Micke är helt möra ikväll. Innan vi lade till här så gjorde vi dagens sextonde sluss och den gick nerför precis som alla andra vi har framför oss!

Vi har i flera dagar varit utan bade telefon och internet så ha överseende med att det är viss fördröjning.

Modifierad bimini

Mitt slusskit, handskar, kikare och fjärrkontroll

En av alla slussar

Njuter efter ett bad då vi nått "toppen"

Firar med Cremant!

Sista dagsljuset

Värmen håller i sig och slussträningspass

Vi har nu slagit in på ytterligare en ny kanal, Canal des Vosges. Vi trodde att det uttalades (Våsk)men har nu lärt oss man säger "Vosch". När vi var på väg mot den här kanalen började dagen med en av dom största slussarna vi gjort. När vi lagt till i slussen väntade slussvakten in en till liten segelbåt och när dom lagt till visade det sig att det var problem med ena slussporten så vi blev liggande i slussen i närmare 45 minuter. När slussen väl blivit lagad och vi kommit upp kom slussvakten och delade ut nya fjärrkontroller till kommande slussar.

7 meter slusstege

I båten bakom oss var det två killar i 25-årsåldern som kom från Kenya och är på väg till Grekland där dom ska lägga båten som dom köpt i Holland över vintern. Dom hängde på bakom oss hela dagen och vi gjorde ytterligare 10 slussar tillsammans.När vi kom ut ur en av slussarna så åkte vi ca 300 meter i en akvedukt över ett annat vattendrag, det var häftigt. Nästan hela dagen gick vi rakt söderut och kändes väldigt uppmuntrande.

Den blomsterbrydda akvedukten

Vi styr åt rätt hall!

Dom fortsatte när vi strax efter dagens elfte sluss hittade ett ställe i skuggan längs kanalen att lägga till vid för natten. Dagen  var återigen mycket varm och det är otroligt hur mycket vatten man måste för att ersätta allt man svettas ut. Vi är alla blöta av svett mest hela tiden. När man pratar om att glida fram på kanaler så låter det ju som en ganska slapp tillvaro, men så är det verkligen inte i långa sträckor. I 10 av dagens 11 slussar så körde Micke långsamt in i slussen, jag slängde mig upp på en blöt, hal, skitig stege och klättrade ca 3 meter. Sen slängde Micke upp våra två tampar till mig och jag lade dom runt pållare och sen langade jag ner dom till Micke igen. Lagom då gled kenyanerna in i slussen och jag tog emot och skickade tillbaka deras tampar också. Efter att sen ha dragit i reglaget fick jag springa runt slussen för klättra ner igen och hjälpa till att hålla båten. Det var ett slitgöra i 35-gradig värme och killarna i båten bakom var väldigt tacksamma, och lite impade vill jag tro. Jag fick mig ett rejält träningspass den dagen.   Varje gång vi åker in i en sluss så gör vi snabbt en plan tillsammans eftersom den ena slussen inte är den andra lik. Ibland sitter stegen och reglaget på samma sida, ibland inte. Ibland finns det gott om pållare, ibland inte. Oftast fungerar slussen (och fjärrkontrollen som öppnar den), ibland inte.

Vår fina plats i skuggan av de vackra träden

Igår gick vi från vår plats under de skuggande träden till en ort som heter Charmes. Det är en ganska stor ort och vi hittade en bra mataffär och Frida fick historens hittlls godaste hallonglass. Det var fullt med båtar när vi kom hit men vi tog den bästa platsen ändå tycker vi. Mitt under en ganska stor bro, så vi får mycket skugga här. Vi köpte en termometer i butiken och den visade 45 grader i seneftermiddagssolen och 35 grader i skuggan. Hela familjen är ganska medtagen av de senaste dagarnas värme, men värst är det just nu för Micke, värmen har satt sig i magen på honom och vi ligger kvar här under vår bro och avvaktar lite. Vi har ägnat förmiddagen åt att utveckla vår bimini så att vi kan ha den uppe när vi åker, det ska bli spännande att se om det funkar när vi så småningom kommer iväg igen. Ligger vi kvar i eftermiddag är det definitvt dags för hallonglass igen! För ett par dagar sen gjorde vi en tidsplan för den kommande veckan men vi blir tvugna att revidera den eftersom vi inte klarar av att åka så manga timmar om dagen som vi då hade tänkt. Om en vecka kommer Hanna P och då vill vi helst ligga någonstans där vi kan hyra bil och åka till Paris och hämta henne, tiden får utvisa vart vi hamnar då. Vi vill också gratulera mina föräldrar som igår flyttade från Älta tillbaka till Saltsjöbaden. Känns lite tråkigt att vi inte är hemma och hjälper till, men vi vet ju att manga där hemma hjälper er.

Det går åt mycket vatten under den stekande solen

Mer solkräm och vår nya termometer

Underbara minifläktar!

Kommentarer

Nu har vi ändrat lite inställningar på bloggen så om nån vill kommentera så ska det nu gå bra.
Och det vill ju såklart gärna att ni gör!

Värmebölja, bimini och kanalbyte

När vi lämnat St Mihiel så lade vi till längs kanalen vid orten Sampigny, vid en liten gräsplätt där vi var alldeles ensamma i flera timmar. Då var det så varmt och vi tyckte vattnet i Meuse var tillräckligt fräscht för ett bad. Det är lite si och så med att hitta hamnar med duschar så jag och Frida passade på att tvätta håret i kanalen.

 Dagen efter det styrde vi kosan mot Pagny där vi hade hoppats kunna storhandla men där gick vi bet, det fanns bara en liten butik öppen, men vi kunde iallafall köpa vatten vilket var en bristvara. På vägen dit var en sluss trasig och jag vågade ringa slussvakten och lyckades att på franska förklara att sluss nr 4 i Sorsy inte öppnade sig och 10 minuter senare kom den lilla vita bilen och vi var på väg igen. Gissa om jag kände mig grym!

Sluss nr 4 i Sorsy

I Pagny kom en motorbåt med ett franskt par i vår ålder och vi erbjöd dom plats utanpå oss. Dom var väldigt trevliga och köpte en bakelse till Frida som tack.

I går, 30/6, startade dagen med en 866 meter lång tunnel innan vi lämnade Meuse och körde in på Canal de la Marne-au-Rhine, en milstolpe för oss. När vi bytt kanal gjorde vi 11 nedåt slussar på 5 timmar och kom sen fram till Toul. Det var väldigt varmt och vi tillverkade en bimini av ett grönt lakan, det blev väldigt bra. Toul är en relativt stor stad och vi kunde äntligen storhandla och jag shoppade lite kläder. När vi satt i sittbrunnen och tog en "landare" kom en segelbåt och jag hjälpte till att förtöja. I båten var en ensam äldre (70 +) irländsk herre och vi småpratde en stund, då kommer han med obetalbara frågan "is this Toul by the way?". Micke pratde med honom imorse och han förklarade att han har gamla kartor och då och då inte riktigt vet var han är. Hans destination är iallafall samma som vår. Vi önskar honom lycka till och att allt går bra. Vi hade tänkt att äta ute men vi får ingen kläm på de franska restaurangernas öppetider så det slutade med att vi köpte sushi och diverse japanska grillspett som vi tog med och åt på båten, det var jättegott.

På väg mot 866 meter tunnel

 Idag har vi återigen bytt kanal och ligger nu förtöjda i Mosel, vid en by som heter Maron. Vi är alldeles ensamma igen och här går det utmärkt bra att bada, härligt! Innan vi kom hit slussade vi några gånger och dom två sista var riktigt stora, 120 meter långa och 12 meter breda med en slusshöjd på 7 meter. I båda slussarna var vi enda båt, vi kände oss väldigt små. Fantastiskt att dom slussar bara en ensam segelbåt! Alla slussar från och med Canal de la Marne-au-Rhine är halvautomatiska, så vi har lämnat ifrån oss vår fjärrkontroll och sätter manuellt igång slussen när vi lagt till i den. I flertalet slussar och på långa sträckor har vi varit själva vilket vi gillar. Alla människor vi mött, båtåkare, slussvakter, butikspersonal har varit mycket trevliga och hjälpsamma men allt annat än engelsktalande. Det är nu klart att både Axel (med sambo, Hanna J) och Hanna kommer och hälsar på oss så Vi försöker hitta bra ställen att vara på som tamjar deras ankomst. Hanna kommer först och några dagar efter att hon åkt kommer Axel och Hanna J och har med sig Fridas efterlängtade och bästa vän Lova.

Cool bro

Efterlängtat bad!

En av alla nedåtslussar

Bimini a'la Palmquist

En av dom största slussarna vi gjort

Egen bryggplats i Mosel