Kusinbesök i St. Mihiel

I går kom Mickes bror Henrik med sambo Jenny och barnen Oscar och Gustav på besök. Dom bor i Zurich och åkte bil därifrån på fredagkvällen och övernattade på hotell på vägen. Efter lite poolhäng på hotellet och ett vingårdsstopp fortsatte dom till oss i St Mihiel. Ett kärt återseende i  strålande sol och värme. Bubbel och ost i sittbrunnen serverades. Oscar och Gustav var väldigt
imponerade av  båten och tyckte att allt var spännande och toppen. Vid middagsdags tog vi en promenad på stan men hittade inget ställe att äta på, inget var liksom öppet. Senare förstod vi att vi helt enkelt var för tidigt ute, resturangerna öppnade inte förrens kl 19. Vi gick tillbaka till båten för att göra oss en matstrategi och kollade upp en restaurang som jag sett en skylt om tidigare på dagen. Vi väntade till kl 19 och gick sedan dit och det var överraskande bra. Med Jenny i spetsen fick vi ett bord och lyckades hyfsat förstå den enbart fransktalande servitrisens förklaring av kvällens trerättersmeny. Vi beställde efter bästa förmåga och fick in ungefär vad vi uppfattat vi skulle få, och det var riktigt gott. Tillbaka i båten igen tog vi en kopp kaffe och försökte sen få barnen att somna, det gick inget vidare. Frida försökte med en ängels tålamod med film och sagor men killarna
för uppspelta för att kunna varva ner. Till sist gick vi alla och la oss och då kunde alla somna gott. Det gick alldeles utmärkt att få plats i båten både för att sova och äta frukost imorse. Efter frukost blev det äntligen dags att åka båt, Oscar fick med hjälp av Micke vara kapten och styra båten, det kommer han nog leva på länge, vilket höjdare! Efter båtturen var det dags att säga hej då för den här gången till familjen Hasseltoft. Vi Palmquistare fixade lite grann och sen kastade vi loss. I strålande sol och värme tog vi oss en kort dagstur och hittade sen en alldeles egen plats längs kanalen där vi lade till för en lugn eftermiddag och kväll. På distans firar vi idag Axel som fyller 22 år idag, grattis!

Bröderna på stadspromenad

Frida och Gustav

Gott om plats är det sällan

Öppen restarurang

Fina svägerskan

Frukost för 7

Äntligen får Oscar köra båten!

Frida med sina kusinfans

Tack för nu familjen Hasseltoft

Sommarvärme och däcksdusch

Däcksduschade och avsvalkade

Det regniga vädret har gjort som oss och dragit vidare. De senste dagarna har det varit 25-30 grader varmt. Slussandet fortsätter att fungera bra. Tidigare har det varit automatiska men de senaste dagarna har det varit manuella slussar. Vid slussarna (sommar) jobbar en person som tar emot våra tampar som vi sträcker upp med båtshakar och sen är det manuellt vevande för att öppna och stänga slussluckor och portar. När slussningen är klar hoppar Micke iland och hjälper till att veva upp portarna. Eftersom vi båda behövs i båten vid själva slussandet så kan ingen av oss hjälpa till att veva mer än så. Igår åkte vi i sällskap av ett hollänskt äldre par som vi träffat tidigare och ytterligare några bekanta till dom. Vi låg först och i andra eller tredje slussen sa deras bekant åt oss att vi åkte för långsamt och dom vill gå förbi oss. Micke sa att vi kör enligt begränsningarna vilket han mer eller mindre fnös åt. I vilket fall som helst så släppte vi förbi de båda holländska båtarna och stannade själva till för en kort lunchrast. När vi sen kom fram till Verdun så möttes vi igen och den trevliga holländaren bad nästan lite om ursäkt för sin polare.

I Verdun låg vi mitt i stan med ett flertal restauranger vid hamnen och vi gjorde ett nytt äta uteförsök. Återigen drog Micke nitlott, han fick en entrecote som var så seg att den knappt gick att tugga. Idag åkte vi först efter lunch efter att ha bunkrat och ordnat med franskt SIMkort, så nu kanske inläggen kan bli lite mer frekventa. Vi avverkade 7 slussar och Micke har fått sig ett rejält träningspass av allt vevande. Just nu ligger vi granne med ett par som bor på sin pråm och nu är på semester. Deras pråm är 30 meter lång och 5 meter bred. Slussarna är 5,05 meter breda så dom har inte så mycket marginal precis. Dagen har varit varmast hittills, så varm att vi efter middagen tog en kalldusch på däck. Vattnet i kanalerna är så skitigt så även fast man blir sjukt badsugen så vill man inte (bör inte) hoppa i, det är väldigt psykande med vatten runt omkring sig men inget badande.

Frida har i flera dagar varit sugen på korv Stroganoff så ikväll lagades det Stroganoff a l'a Frankrike och det var väldigt gott, Vi äter helt enkelt godast när vi lagar själva än så länge. Även imorgon blir det ett kort tur till St-Mihiel, där ska vi träffa Mickes bror med familj, det ska bli jättekul. Frida längtar efter att träffa sina kusiner. Vi har hört ifrån flera att det finns väldigt få platser att lägga till där men vi kommer dit före lunch och hoppas att hitta nåt.

Snygg reflektion i brillorna

Automatiska slussreglaget

Frida hjälper till att slussa

Nattplats längs pråmen i Lacroix

Inget napp den här gången

Lunchrast efter att släppt forbi holländarna

Tidsfördriv under gang, MIG-spel

Manuell sluss

Fin svan

Coolaste tjejen på båten

Landare!

Det börjar bli vardag på kanalen

Vi stävar vidare i långsamt tempo genom ett vackert och växlande lansdskap i norra Frankrike. Vi har nu nåt orten Stenay och har på vår väg passerat Namur, Givet,Revin, Charlieville-Meziers och Sedan.Den 17/6 gick vi in i Givet och därmed också Frankrike. Vid gränsslussen kvitterade man ut en fjärrkontroll som man använder för att sätta igång slussarna när man kommer glidande. Det står
en mottagare en bit innan själva slussen och när man trycker på kontrollen så sätts systemet igång. Det funkar jättebra och vi har hittills inte haft några problem. Vi har nu gjort straxt under 40 slussar och klarat oss utan missöden än så länge. Vi slussar uppåt än så länge, Micke kör båten och jag kastar mig i värsta gymnaststil uppför en hal stege som sitter i slussen. Sen slänger Micke upp tampar till mig som jag lägger fast och sen klättrar ner igen och vi sätter igång slussen och tar oss uppåt.

De senaste två dagarna har det varit regnigt men varmt i luften, idag är himlen ljusare och enligt prognosen ska det nu bara bli bättre. Som svensk är vi vana vid att det finns sjömackar lite här och var men så är icke fallet här. Hittills har vi bara hittat en. För att ta oss till den var vi tvugna att avvika från vår kanal, Meuse, och ta oss igenom två extra slussar. Och det gjorde vi i ösande regn. I den första slussen satt en pråm fast så vi fick vänta en stund tills den lilla vita bilen från VNF kom och
hjälpte till. Dom vita VNF-bilarna susar omkring lite överallt längs kanalerna och är snabbt till hands om någon sluss krånglar. Så det löste sig och vi kom vidare mot macken. Där fyllde vi tankarna i båten och de två 20-litersdunkar vi fått tidigare. På väg därifrån kom en pråm ut ur slussen och det var med nöd och näppe att det gick att mötas. Micke höll Morabeza så långt åt sidan det bara gick, så långt att vi stod fast i dyn, och pråmen kunde passera oss med ca 30 centimeters marginal. Det var lite läskigt och pulsen var ganska hög hos oss. Utan problem tog vi oss loss ur dyn och kunde fortsätta.

På väg till Charlieville-Meziers åkte i genom två stycken tunnlar, det var lite annorlunda och lite småläskigt. Den första tunneln var ca 500 meter lång och det fanns inget lyse i den. Men vi har en strålkastare som hjälpte oss att se och vi tog oss tog oss tryggt igenom. Charlieville-Meziers var en vacker stad och vi gick upp till stora torget och åt på restaurang. Det är inte lätt att läsa menyer på franska vilket särskilt Micke blev varse då han beställde korv som visade sig vara en femstjärnig "Andualette" korv gjord på inälvor, tarmar och komage...den luktade och smakade väldigt illa. Micke lyckades dock få sig en fjärdedel och när personalen dukade av resterna blev dom lite bekymrade och frågade om det inte var bra. Frida och jag delade med oss av vår mat och även Micke blev mätt.I staden var det någon form av festival och det spelades livemusik lite överallt. Tvärs över vattnet så
spelade det i särklass sämsta coverbandet vi hört och dom höll oss vakna till midnatt då dom äntligen slutade spela. "Coverband from Hell" som Micke kallade dom och jag och Frida kan bara hålla med.

Från långa sträckor med industrier i Belgien har vi passerat landskap med höga berg och skog. Stundtals har det påminnt om Thailand med böljande berg med fantastik grönska. De senaste dagarna har landskapet gått över till miltals med åkrar och vackert
jordbrukslandskap med betande kor längs kanalsidorna. Kanalen har blivit mindre och mindre och nu är vi glada om vi slipper möten, för det är väldigt trångt på sina ställen och eftersom vi har köl på båten och vårt djup är ca 1,70 meter så är det svårt för oss att gå så långt åt sidan för det är bara i mitten som det är tillräkligt djupt för oss. Det är väldigt lite trafik vilket vi uppskattar och långa sträckor är vi helt själva. Man får inte ha bråttom när man tar sig fram den här vägen för det går väldigt långsamt, gissar att vi snittar på en hastighet något under 10 km/timmen. Men tiden går fort ändå, det slussas ganska ofta, det käkas och vi spelar spel. När vi inte gör det så försjunker vi i nåt som väl bäst kan beskrivas som meditation.

Skrönan om otrevliga fransmän är vi i det närmaste beredda att vilja ta kål på. Alla vi har mött har varit trevliga och hjälpsamma och vi trevar oss fram med de få franska ord vi kan blandat med engelska och gester. Hittills har det fungerat utmärkt. Men en sak som faktiskt stämmer är att alla bär på en baguette.

//Åse

Bästa kaptenen

Frida gillar att diska

Slutet i tunnel nr 1

Pråmen som fastnat och den vita VNF-bilen

Gott om plats var det inte...

En av alla vackra landskapsbilder

Kläder på tork efter en hel dags regn

Många åkrar och många kor

En av alla slussar

Ser ut som jag har läget under kontoll, vilket jag faktiskt också har.

Familjen P samlad och på väg!

Äntligen är vi samlade och på väg! Igår morse tog jag och Frida flyget till Bryssel där vi först träffade Gert (min pappa) på flygplatsen, han skulle med vårt flyg fast åt andra hållet. Han skulle alltså hem och var väl inte helt glad över det men vi hoppas att han kommer tillbaka i sällskap av mamma Gun -Britt i augusti. Efter det korta mötet med pappa träffade vi äntligen Micke. Tillsammans åkte vi sedan tåg till Liege (tog ca 1 timme) där vi installerade oss i fina Morabeza. Efter en välkomstskål i härligt kyld Cremant tog vi en promenad på stan innan vi alla däckade efter en lång dag.

I morse var det kyligt och regntungt men vädret har blivit bättre för varje timme som gott och fram emot eftermiddagen var det strålande sol och shortsväder. Efter lite fix, trix och bunkring gav vi oss av från Liege och har nu lagt till i Hoy. Vi mjukstartade med en kortare dagsetapp på ca 4 timmar och allt har funkat bra, Dagens stora händelse är att jag förlorat "slussoskulden". Sluss nummer 1 gick lekande lätt och jag tänkte redan då att så här lätt kan det väl inte vara.. och det var det inte heller. Sluss 2 bjöd på betydligt större utmaning men med en bra kapten och genom att hålla huvudet kallt så gick det hur bra som helst, Nu väntar bara ca 200 slussar till innan vi når Medelhavet, så det här med slussande kommer vi ju kunna som ett rinnande vatten så småning om! Slussarna kommer vi att räkna men antalet broar vi åker under har vi redan tappat räkningen på. Efter en härlig dag med supergod middag vid marinan där vi ligger är det nu dags att krypa till kojs och se fram emot morgondagen.

//Åse

Min första sluss

Min första bro

Många tampar blir det

Häftigt att se en pråm vända, men vart ska vi ta vägen

Väldigt många industrier utanför Liege

Men vackra byggnader i Huy

Dagens natthamn, Le port de Statte

GOS!

Snart!

Nu börjar planerna bli klara! Jag och Frida åker till Bryssel i arla morgonstund på söndag. Därifrån ska vi försöka ta oss till Liege och möta upp Gert, Micke och Morabeza. Dagen kommer alltså gå till att packa färdigt, det blir en del kan man lugnt påstå. Vi måste också se till att huset är i topptrim innan vi lämnar det. Känns lite märkligt att det snart är dags faktiskt.
//Åse

Avmastad och redo för kanaler

Lite naken ser hon allt ut där hon ligger vår fina Morabeza. Hon ligger i Lelystad och nu väntar kanaler genom Holland, Belgien och Frankrike. Så får vi bara hoppas att transporten av masten går som den ska och att den ligger i södra Frankrike och väntar på oss när vi kommer dit om ett antal veckor. Frida och jag börjar få allt att falla på plats här på hemmafronten och väntar på besked om vart vi ska ansluta och vart vi ska flyga. Vi gissar att det blir Amsterdam. Vi har fått tre önskningar från Micke, Vikabröd, kaviar (Svennes) och snus. Snuset återstår att införskaffa. Om jag ville (men det var inte nödvändigt) kunde jag köpa en ny flagga. När jag kollar på bilden så känns det väldigt bra att jag har en ny flagga i bagaget. Man vill väl inte åka genom Europa i en så stilig båt med så trasig flagga som på bilden, nej lite stil och fason får det allt vara. 

//Åse

Från Stockholm till Medelhavet

Fart på bloggen och vind i seglen

Den 17 Maj gav sig Morabeza iväg från Gålö båtklubb. Ombord var Kapten Micke Palmquist, Freddie Cederqvist, Lasse Johnsson (kock) och Gert Svahn. De gav sig iväg i lätt regn med Nynäshamn som mål. En kortare seglats för att kontrollera att allt fungerade som det skulle, vilket det gjorde. Färden gick sedan via Kalmar och Simrishamn till Kielkanalen. Kallt och ruggigt väder för det mesta och konstant motvind. Stämningen ombord var dock god och härliga middagar serverades av Lasse som bunkrat föredömligt! Dock uppstod en vinkris och en släkting till Freddie fick rycka ut i Simrishamn och vinförrådet var återigen påfyllt.

Väl genom Kielkanalen mönstrade Lasse och Freddie av för att bege sig hem till Sverige igen. Gert och Micke blev kvar i Cuxhaven i en vecka då vädret inte ville släppa iväg dom. Kulingvarningar med stormbyar avlöste varandra och det tillsammans med tidvattenberäkningar gjorde så att det blev kvar tills torsdagen 4/6. Dagen började i gryningstimmarna. Efter ca 36 timmars segling nådde dom så småningom Den Helder i strålande sol och 25 graders värme. På kvällen fredagen den 5/6 anslöt Björn Möller till manskapet. Igår lördag 6/6 gick färden vidare till Medemblik. Nästa stopp blir Lelystad där avmastning väntar. Masten ska sen transporteras på lastbil söderut medan Morabeza tar sig för motor genom Holland, Belgien och Frankrike.

Strax innan avfärd.

Gert och Freddie i regn och motvind.